Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Anckarsvärd, Carl Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 AncEARSvÄRD, Carl Henrik.
commenderade han Nerikes Regimente, som der hade
vakthållningen; vid samma riksdag var han ledamot i Stats-Utskottet,
dock utan att verksamt deltaga i riksdagshandlingarna; redan
1809 hade han blifvit invald i Constitutions-Utskottet, men
afsade sig detta förtroende på grund af sin oerfarenhet.
Säsom Öfverste för Nerikes Regimente åtföljde Frih.
Anckarsvärd Svenska armeen till Tyskland. Den vändning, som
Fäderneslandets politiska system nu tagit, stridde mot hans
öfvertygelse om Fäderneslandets bästa: ”jag var (yttrar han i
omf£ skrift s. 353), ung och obekant med försigtighetens
föreskrifter af förbehållsamhet mot de mäktige, då öfvertygelsen
befinner sig i strid med deras; och jag begick det felsteg, att,
utan tvånget af min tjenstepligt, oförstäldt yttra mina tänkesätt,
då jag under en tillfällig, mera upprörd sinnesstämning
tillfrågades om dem.” En dag hade han emottagit H. K, H.
Kronprinsens befallning till en middagsmåltid, men ursäktat sig
med en opasslighet. Då H. RK. E. deröfver lät förklara sitt
missnöje, skref han till Honom ett bref, som, i tjuge år
föremål för mångfaldiga gissningar, ej längesedan blifvit gjordt
bekant och var af följande innehåll: l
”Monseigneur!
Le Baron de Posse vient de s’acquitter de sa commission,
en me déelarant le mécontentement de V. A. R.; et je m’en
trouverois bien malheureux, si je me savois le moindre
reproche a me faire. Une maladie trés violente, qui me mit hors
d’rötat de me rendre å la table de V. A. R., m”aideroit trés
facilement å excuser mon absence; mais la supposition de V.
A. R., que je pusse avoir quelque ehagrin, m’offre une
occasion de Vous avouer avec toute la franchise de mon caractére,
que je n’étais pas mécontent non plus d’éviter å Vous
présenter un visage, qui m’aurait scu dissimuler quelque déplaisir.
Mon chagrin cependant est bien loin d’étre celui que Vous
mavez cru, Monseigneur, ear avee tout d’attachement, " que
Vous me connaissez pour ma femme, les principes de
Phaonneur sont trop fortement gravés dans mon coeur, pour
permettre que quelques regrets y causassent du chagrin. Non,
Monseigneur! jai une affection encore plus forte que celle,
que je porte å ma femme; cest la Patrie, qui me tient au
coeur; c’est å son existence que je suis sensible; c’est son
avenir qui fait mes imquiétudes. La ressemblance des
événemens de nos jours avec ceux d’une époque, par ses suites
mnalheureuses encore en fraiche mémoire å la Suéde, ne peut
qt’ocenper le spectateur; et Thomme, n’ayant pour guide å son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
