Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annerstedt, Daniel - Anzenius, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9222 ÅAn2?kntus, Petrus.
(Källor: Tvenne handskrifoa Biographier författade 1792 af Asses»
sorn och Hofmedicus Sven And. IHedin, i Galms Saml. Vol X
— Frondins Anteckn.)
ANZENIUS, PETRUS.
Född på Frösön 1682. (Föräldrar: Rector Scholze Mag.
Christophorus Olai Anzenius, sedermera Prosti Piteå, och
Margareta Linnertius). Student i Upsala 4699. E. O.
Predikant vid K. Lifgardet 1711. Hofpredikant hos H. M.
Enkedrottningen 4713. Tillika Ord. Pastor vid Lifgardet 1716.
Kyrkoherde i Skellefteå 1722. Prost 4725. Död den 29
Dec. 1747.
Gift 4) med Elisabet Elfström, dotter af Comministern
i Elfdalen ”Trullerus, och död 41744; 2) med Magdalena
Östensdotter, af bondföräldrar 1 Skellefteå. Hade ej barn i
någotdera giftet.
Anzenius, som genom sina predikogäfvor tidigt väckte
uppmärksamhet och vann Enkedrottningens synnerliga nåd,
höll 4719, i anledning af 4 Kon. B. 8: 1, en
Riksdagspredikan, märklig af dess mycket politiska iunehåll. Högmodig,
djerf och icke böjd att känna någon förman, stötte han sig
suart med många; hvadan Öfverhofpredikanten D:r Nils
Barchius, som gerna ville blifva honom qvitt, med biträde af
Erke-Biskopen D:r Matth. Steuchius, utverkade för honom en
fullmakt till Kyrkoherde i Skellefteå 4722. Anzenius, hvars
syfte gick ut på intet mindre än en Biskopsstol, var missnöjd
med denna befordran, hvilken han ej hade sökt, men mäste
dock låta dervid bero. I sin afskedspredikan för Kongl.
Hofvet lät han dock tydligen förstå hvad han tänkte; han valde
till text Amos 7: 410, 42, 13, och slutade med dessa ord:
”Och så barkade de af med Sijaren och gåfvo sig icke
tillfreds, förr än de hade skickat honom undan sig.” Afven i
sin inträdespredikan i Skellefteå (4725) tillkännagaf han sin
förtrytelse och yttrade: ”Jag, som hittills varit bevärdigad att
predika för Konungen och de högsta i landena, är nu förvist
att predika för usla bönder” m. m. HKort efter ankomsten
började han hvarjehanda reformer, hvilka, ehuru nödiga och
nyttiga, väckte ovilja genom hans öfvermodiga myndighet och
stränghet, och ej alltid vittnade om rena motiver. Han
kallades öfver hela orten Skellefte-Påfven, och ingen vågade
gå öfver hans gård med betäckt hufvud. Man beskyllde
bonom, att han satte ordentlig taxa för Nattvardsgäster, i
syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
