Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artedi, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 ÅrRtEDI, Peter.
uteslutande åt Chemien, i hvilket studium han nästan var den
ende bland sina kamrater, så myckat än Fader och Morfader
varnade honom, att akta sig för ”dessa Sirener;” men dessa
hade redan fått alltför mycken makt öfver ynglingen, än att
han nu mera kunde upphöra att följa dessa dunkla
Naturmakters lockelser.
Nägra år derefter (4728) ankom Linné, hvars namn redan
den tiden nämndes med aktning, från Lund till Upsala. Han
behöfde veta hvilken bland Medicinze Studiosi vore den mest
utmärkta, och alla nämde med en mun den unge Artedi: men
denne var dock icke för närvarande vid Akademien, utan has
de bortrest för att taga afsked af sin döende fader. Vid hans
ankomst skyndade Linné att uppsöka honom, och såg en
ovanligt lång och mager yngling, med långt och svart här; tn
gestalt som liknade porträiet af Johan Rajus, den berömde
Fisk-kännaren, med hvilken den unge Svensken ämnade täfta.
Deras samtal hvälfde sig genast kring stenar, växter och djur,
och Linné förvånades öfver hans mäånga kunskaper och de
många egna rön och observationer han i dessa särskilda
ämnen sjelf gjort. Vid en närmare bekantskap fann Linné —
hvad kanhända den tiden icke fanns i det öfriga Europa —
i den tjugeåriga ynglingen en like, som i de flesta
naturkunnighetens delar var honom fullt vuxen, 1 andra öfverlägsen.
Från denna tid knöts mellan dessa båda snillen en vänskap;
som icke en gång upphörde med döden, och en ädel täflan
uppkom, som var motsatsen af all småaktig afund. Linné,
som tecknat den aflednes minne och med säkra mästerdrag
skildrat hvad vänskapen, fosterlandet och vetenskapen i
honom förlorat, anställer mellan honom och sig sjelf en oväl:
dig jemnförelse, som gör den fullaste rättvisa åt Artedi;
utan att dock genom en Jätt genomskinlig blygsamhets hala
ord nedsätta sina egna förtjenster: ”Väår kärlek till naturen;
säger han, var lika, men Artedi, till sitt lynne blygare
(animo demisso) dock ibärdigare, var i sina observationer och i
allt långsarmmare; men tillika noggrånnare (acuratior);
skatpare och uppmärksammare. Jag”) äåter älskade att raskare
gå till väga, och blef ofta nog beskrattad af min vän, då
Jag i min ifver störtade mig öfver allahanda ting, men ej
säl
+) »Me laudare promtius in rebus peragendis, illum impetui ad
quevis delatum, sed ad pristinas iterum curas redeuntem, quod mebté
exciderant, amicum ridere dum sxpius contigit; non polerat non orivi
inde nobilis quadam soboles xmulationis nostre comes.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
