Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ascheberg, Rütger von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅsecHEBER G, Rulger von. 271
tjenst) och Öfverste Sersemon, och tågade genom Liineburg,
Pommern och Preussen till Polen, der de förenade sig med
Svenska arméen, som anfördes af Konungen sjelf. Den första
bedrift Ascheberg i detta krig utförde, var, då han i byn
Königsdorff, 2 mil från Marienburg, fick underrättelse, att
fiendtliga partier lågo i byarna deromkring. Efter erhållet tillstånd
af General-Major Waldemar bröt Ascheberg upp med 200
ryttare och angrep uti byen Kasilitski 2 compagnier Polackar och
3 comp. Tyska dragoner af VWoiwoden Weibhers folk, med den
framgång, att 278 fångar togos och dessutom 3 dragonfanor,
en Polsk fana, ett par pukor och 265 Polska, Turkiska och
Moldauiska hästar, utom bagage. Många Polackar
nedergjordes. I Elbing, dit Ascheberg förde sina fångar, hedrades han
af K. Carl Gustaf med en gåfva af 200 dukater. Här bör
anmärkas, att Theatrum Europxum väl nämner hans folk såsom
de hvilka hade del i denna seger, men såsom stående under
Waldemars öfverbefäl. Dagbokens noggrannare uppgifter och
den Ascheberg förenade hedersskänk tyckas likväl tala för
det af oss uppgifna förloppet af denna träffning. — Då K.
Carl Gustaf från Preussen bröt in i Polen år 1656, uppdrogs
”Ascheberg att upprätta magasiner för hären och genom
utposter vid Sendomir förskaffa underrättelser om fiendens ställning.
Hans marsch gick på Radom från Lowitz med en styrka af
240 man. Ankommen nära Radom, hindrades han af den
inbrytande natten att tåga vidare, och måste förlägga sitt
nattqvarter på herregodset Zakroff (i Tyska berättelsen: Sackersen.)
Morgonen derpå d. 2 Febr. kl. 7, då det blåste till marsch,
kommo vakterna, och berättade att Polska troppar voro i
antågande. Ofördröjligen ryckte dessa fram, kringrände
herregården, och stucko den i brand; en ris-gärdesgård var den
enda betäckning, som återstod för Ascheberg. Han
fördelte sitt manskap i sex hopar, för att från alla sidor göra
fienden motstånd, hvarhelst anfallet skedde. Träffningen
fortsattes till kl. 4 e. m., under hvilken tid Polaekarne elfva
särskilda gånger stormade. Omsider blefvo Svenskarne utan
ammunition, och måste gripa till lior och morgonstjernor, som
nägra af de redan flyktade fienderna lemnat efter sig på
platsen. Slutligen beslöt Ascheberg att med svärdet i handen
bana sig väg till den närliggande skogen. VWVVoiwoden
Sandomirski, anförare för fiendtliga truppen, erbjöd capitulation på
hederliga villkor, men fick till svar, att Ascheberg ej ville
inlåta sig med rebeller; de kunde göra sitt bästa; han ville nog
göra sitt. Derpå bröt han fram, öfverändakastade de fiender,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
