Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ascheberg, Rütger von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 AÅAscueszsErnc, Riltger von.
nungen och Ascheberg; hvartill orsaken troddes vara dels
tropparnas underlägsenhet, dels Skäånska allmogens opålitliga
och stundom förrädiska förhållande, hvilket måste tagas i
betraktande såsom ctt af de medel, hvilka för Danskarne
underlättade krigets förande och på samma gång fördubblade
svårigheterna för de Svenska. ÅAtta dagar efter Konungens uppbrott
från Christianstad, eller den 24 Juli 4676 blef krigskassan,
bestående af plåtar och hvitt mynt, inpackade i tunnor, af
Göingebönder och ett Danskt parti bortröfvad tillika med
Konungens tält. Detta skedde i Loshult. Bönderna samlade sig
i skogarna, röfvade och kunskapade till förmån för de Danska.
Redan då Danska Konungen steg i land vid Helsingborg, fick
han starkt tillopp af landets otrogne inbyggare, som,
förvillade af åtskillige Danska placater, väntade gyllene tider,
sammanrotade sig på flera ställen och ihjälslogo Svenska knektar
och ryttare, hvar de kunde komma åt.
I förbigående må nämnas, att Fältmarschalk Helmfelt var
förordnad att gå Kongl. Maj:t tillhanda i kriget och näst
honom föra högsta commando. Ascheberg delar således i
mycket äran med bonom, undantagande tillfällen då Helmfelt var
frånvarande. Man erinre sig Konungens ungdom,” eburu den
starka herrskareviljan och den genomträngande blicken tidigt
framträdde hos honom, så väl som hos de öfriga stora
Konungar af Zweibräckiska ätten. Konungens egna ord i bref till
Ascheberg (d. 30 Mars 1680) lyda sålunda: ”Det lilla, som
jag 1 detta krviget har lärt, har jag Herr Fältmarskalken att
tacka för, och så länge jag lefver, skall jag veta erkänna det.”
Ett tillfälle, då Aschebergs råd och ledning afgjorde de
Svenskas seger, var vid Ialmstad. Tvenne Danska härafdelningar,
en vid Wenersborg och en annan vid Halmstad, stodo i
begrepp att förena sig .och inbryta i det inre af Sverige.
Dunkam med 4000 man till häst och fot, 14 fältstycken och &
mörsare belägrade Halmstad, som hade endast 300 mans
besättning, oöfvadt folk; och stadens borgerskap kunde man ej
förlita sig på Ronungen med 6000 man beslöt att undsätta
Halmstad, och ryckte till Knäröd i Halland, dit han anlände
d. 16 Aug., men kunde ej af Prästen på stället få
underrättelscr om fienden; hvarföre man bhöll denne ”suspect”, och tvang
honom följa med hären. I krigsrådet, der det var fråga, om
man skulle samma dag, eller först den följande, rycka ut mot
Dunkam, yrkade de flesta högre Oflicerare det sednare i
anscende dertill att den ansträngda marschen utmattat folk och
hästar; men Aseheberg i eorum med Konuogen framställde
nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
