Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ascheberg, Rütger von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 A s8cHEBERG, KRitger von.
till tryckning af de arbeten, som erfordras för uniformiteteng
införande. Äfven finner General-Guvernören de af Biskopen
anförda skäl giltiga, att inga kyrkor casseras. I ett bref
klagas ”öfver den vederspänstighet en del här i landet visar
att låta sina barn lära den Svenska Catechismum, och
för den orsaken församma de anställda läsemöten.” I
andra embetsbref recommenderas åtgärder till Sabbathens helgelse,
kyrkotukt m. m. Så klagas i ett bref till Borgmästare och
Råd i städerna, att ungdomen och tjenstfolket under
Gudstjensten ”gå fåfänga på gatorna, eller ock drifva på kyrkogården
och andra platser sjelfsvåld.” Vissa personer skola förordnas
att ”gifva akt på dem, som fåfanga spatsera på gatorna, eller
ock infinna sig på krogar under Gudstjensten”, hvilka derföre
måge pliktfällas; men de pigor och drängar, som på
Kyrkogårdarna drifva sjelfsvåld med spelande och annat, skola
hnndgubbarne med hugg och slag drifva derifrån, och föräldrar
eller husbönder med arbitrairt straff anses.” Hufvudåsigten hos
Ascheberg var att genom folkundervisning i skolor och kyrkor
grundlägga en bättre tid, och genom återuppväckandet af den
gamla, allvarliga gudsfruktan se ett mera laglydigt och
kraftfullt, af materiella förhållanden mindre beroende slägte uppväxa
i den landsort, der saknaden af dessa egenskaper fört till
feloni och alla derifrån härledda olyckor. I tvistigheterna om
rättigheterna mellan det nödställda presterskapets och den än mera
utblottade allmogen visar Ascheberg sig lika mån om båda
stånden. Han förfäktar t. ex. aNmogens bästa, då klagomål
fördes öfver ”Prästers och Klockares stränga uttagande af
förmenta rättigbeter, såsom helgonskyld, altare och påskmat,
kyrkogångs och begrafningspenningar, m. m. hvilka de utan
consideration till bondens villkor och förmögenhet, eller
bemnets storlek, igenom exsecution så obarmhertigt utsöka; att der
E. M. i anseende till allmogens släta tillstånd dem lindrar i
dess ordinarie skatter, presterskapet och klockare ingen
lindring bruka, utan med den stränghet förfara, att man af deras
gerningar väl inte kan sluta, att de som själasöljare väl
uppbygga deras församlingar, utan mera som ochristliga metmiskor
församlingarna betunga och förarga.” Den tvistiga frågan om
belgonskylden önskar General-Guvernören att få jemkad så,
att allmogen intet odrägligt pålägges, och att äfven de, som
klockares rättigheter äro anslagne, måge hafva något understöd.
Att bönderna äro betungade, skönjes deraf, att ”der af en del
pretenderas 4 ja 23 tunna i helgonskyld.” — ”Af jordboken
inses ej, att någon pretention angående helgonskylden kan
göras hos en man på så många grundar, som man för landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
