Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Adlercreutz, Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 AhvLeERcaEuvTtz, Carl Johon.
nom Ööfverallt att draga sig tillbaka, häftigt förföljd af våra
troppar, i spetsen för hvilka Adlerereutz och Vegesack sig
befunno. Ankomna förstärkningar å fiendens sida nödgade likväl
snart Svenskarne att återgå till sin förra position, der
bataljen fortsattes under fiendens förnyade bemödanden att forcera
den. Det lyckades dock icke, ehuru våra troppar redan hade
bortskjutit nästan all sin ammunition och voro mycket
utmattade både af den långvariga striden och den svåra och sanka
localen.
Denna — den blodigaste batalj under hela Finska kriget,
— varade oafbrutet i 14 timmar och kostade de förenade
Svenska och Finska tropparne nära 40 officerare döda eller
blesserade och 1400 man under-officerare och soldater.
Adlercreutz kallar sjelf, i dess offenteliga rapport af den
21 Sept. 1808, denna tillfälliga seger för dyrköpt,
tilläggande: ”jag har sett de största prof derunder på befälets och
soldatens tapperhet ech ståndaktighet.” Sjelf befann han sig vid
denna, liksom vid alla de bataljer han bevistade, der elden
var lifligast och der faran var störst. Och likasom den
döendes sista suck går djupast ur hjertat och hinner längst, så
var strider vid Oravais Norra Finska Arméens sista och
längsta ärorika ansträngning för en kär fosterjords försvar. —
Man kan säga att de yttersta återstående både physiska och
intellectuella krafterna blefvo här nästan utkämpade och uttömda.
Ehuru slagfältet behölls och eburu fienden icke rörde sig,
såsom troligen mer utmattad af den långvariga och blodiga
striden, än Svenskarne, satte sig likväl våra troppar i reträtt
för den befarade Ryska öfverlägsenheten, som dock icke
genast förföljde. Och denna reträtt fortsattes sedermera, under
fiendens häftiga påträngande, och under tusendetals
uppoffringar af alla nödtorfter, trottsande årstidens tilltagande skarpa
köld ) i Finlands nordligaste trakter, med utslitna, trasiga
kläder, utmattade och sönderskjutna kroppar.
Vid Wiret, d. 11 Nov., hade Adlercreutz ännu en gång
tillfälle att visa sitt utmärkta mod och ståndaktighet, då han
tillbakakastade den för närgångna fienden. Likaså bidrog han
i allmänhet dertill, att den svåra och långa reträtten, under
brister af alla slag, och med en sjukpersonal af 6000 man,
utan oordning och utan stora förluster verkställdes.
") I Uleåborg steg den till 369 och i Torneå öfver 40”, så att
Qvicksilfver kunde hamras till Pappers tunnhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
