Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fJ8
Nordenflycht, Hedvig Charlotta.
lies pbysiska krafter. Ilon tillfrisknade sa långt, att hon
förmådde återflytta till Stockholm. Der erfor hon det slags
oväntade nöje, alt träffa sina anhöriga djupt rörda öfver
hennes förlust. Likväl kunde hon ingen trösl finna hos
menniskor. Hon valde sig en hydda på landsbygden, att
der hädanefter lefva blott för minne och längtan."
"I ett torp på Lidingön inrättade hon sin ensliga boning.
Hennes rum var beklädt ined sorgliga målningar. Ett
ela-vér, några böcker, några sångfåglar och blomster, afbröto
endast för ögonblick hennes suckar och tårar. "Mina ögon",
säger hon, "hvilade sällan, och min harpa spelade idel
sorgeqvädena’ Hon var dock ej så undangömd för verlden, att
de icke funno "en medlidande åhörare." På hans tysta
för-anstaltning utkommo några af dem i tryck, ännu innan årets
förlopp. Den lilla samlingen fick namn af ’’Deri sörjande
Turturdufvan." Detta häfte, tillegnadt "den ljufva och
ömsinta Philomela", grundlade hennes namnkunnighet; hvartill
äfven bidrog den mer och mer sig spridaude sägnen om
hennes poetiskt-cremitiska lefnadsart. Utom en epilog, kallad
"Lefnads-beslut", innefattar det åtta sångstycken :• alla till
melodier af dä allmänt kända visor; hvaribland ett par af
Freses."
Fru Nordenflycht (ty så kallade man henne ännu
beständigt, på det att det nyadlade namnet ej skulle orenas
af ofrälse besmittelse) qvarlefde ett år i sin sörjande
enslig-hct och’ skulle kanhända der qvarblifvit för alllid, om hon
ej derifrån blifvit bortryckt af anhöriga. ,llon återkom
alltså till Stockholm, men endast för att intaga sjuksängen.
Derifrån uppstånden, föll hon i en svår sinnessjukdom, i
tvifvel om Guds rättvisa försyn; hon tyckte sig hafva lidit
alltför mycket; vid tjugefem år var hon för andra gången
enka, och utom dessa förluster bade hon dessutom pröfvat
"sjönöd, eldsvåda och genom bedrägeri sett sin välfångna
egendom öfvergå i främmande händer." Men genom läsning
af andeliga skrifter, genom samtal och brefvexling med
värdige män (bland andre Danskarnes Holberg) återvann hon
dock småningom sitt lugn, och sedan hon engång blifvit
öf-vertalad att framlägga för Allmänheten sina skaldedikter,
bcmäktigadcs hon af en stor poetisk alstringslust, hvilket
gaf hennes tankar en angenämare rigtning. Så utgaf hon
1744 under titeln Amaranter sin sednare mans skrifter
(se Fabricius), samt påbörjade s. å. en poetisk årsskrift,
kal]ad Qvinligt Tankespel af en Herdinna i Norden, som
fortsattes till 1750, yidare äfven s. å. Tankar om Skalde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
