Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fJ8 Nordenflycht, Hedvig Charlotta.
Konsten, saoil 1746 Det frälsta Svea, en fosterländsk
glädjedikt. Dessutom sysselsatte kon sig med romaner, dramer,
lefiiadsbeskrifningnr.
Uyktet om hennes sällsamma öden och ovanliga
själs-gåfvor hade framträngt till thronen; genom nådehevisningar
hade af K. Fredrik, samt sedermera af K. Adolf Fredrik
och hans gemål hade hon kommit i en sorgfri belägenhet.
I sin cousin, Clingenberg, ägde hon en högt värderad vän,
som jemväl synes haft inflytelse på hennes poetiska
utbildning. I hennes hus, som utmärktes af en anspråkslös
prydlighet, samlade sig cn krets af skaldekonstens vänner, som
snart bildade ett slutet vittert samfund och slutligen, dock
först efter stiftarinnans död, antog namnet Utile Didci. Hvar
och en känner den inflytelse, som detta samfund geuom sina
handlingar: Våra Försök, bitterhets-Arbeten och
Bitterhets-Nöjen haft pä fosterländska Vitterheten, och ännu mer
såsom en täflingsbana för de då unga skalderna Creutz och
Gyllenborg. Samma år Herdinnan i Norden stiftade sitt
enskilda Samfund, stiftade äfven Lovisa Ulrika sin
Vitterhets-Akademi-, men fastän den bar detta namn och utdelade
poetiska priser, fanns deruti ingen enda skald, mer än
Dalin, och denne synes hafva betraktat sin medtäflarinna oin ej
med afvoghet, åtminstone med köld och likgiltighet. Säkert
är att bon ej af Akademien, hvaruti denne hofskald var
själen, uppmuntrades med något pris, ej heller blef hon
någonsin nämd af samme man, som nu stod på höjden af sin
ryktbarhet och hofvets gunst. Deremot var hennes rykte
utbredt öfver Europas mest odlade länder och sjelf stod
hon i brefvexling med Haller, Gessner, Holberg, Fontenelle,
som dels öfversatte nägra af hennes arbeten, dels firade hen»
nes ära; hennes umgänge söktes derjemte af män af högsta
rang i samhället och litteraturen, såsom Polhem,
Klingenstierna, Linné. "I hennes hus herrskade ordning, nätthet,
smak och beqvämlighet. Hennes rum hade ett återsken af
hennes väsende: något synnerligt, utan att vara sällsamt;
något utsökt, utan att afvika från en ädel enfald. Creutz
och Gyllenborg voro just då bos henne på besök. Den förre
hade nyss utgifvit sin idylldikt "Atis och Camilla"; äfven
den sednare hade redan förvärfvat sig skalderykte.
"Hvilken syn!" utropar den nykomne. "Vett, snille, enhet i
smak, likhet i tänkesätt, hade knutit föreningen mellan dussa
sällsynta menniskor."
Men hvarken ryktbarhet, eller vänskap, eller poesi
förmådde fylla ett hjerta, som behöfde värmas af ännu öm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
