Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fJ8 Nordenflycht, Hedvig Charlotta.
exclusif art. Skaldinnan jemför sin älskling med en
Ilya-cinth, som
cj sin like
I färg, i glans, i täckhet har!
Bland all din slägt, i Floras rike,
Din fägring mest mitt ßga drar:
På dina blad Naturen spelar,
I konst, i prakt hon yttrar sig;
Den fina balsam-lukt du delar,
Förnöjer och förtjusar mig.
Denna blomma hade hon skött och vårdat "med trogen
omsorg", den hade prydt hennes hydda, men, klagar hon
Du hastigt all min möda glömmer,
Och ledsnar vid min ömma vard;
Bland ringa stoft din fägring gömmer ...
Du är ju otacksam och hårdt
Dock — skall jag på en blomma klandra,
Dess veka väsen klaga an?
Dess öde är, att sig förandra;
Hon måste vara, som hon kan.
Hon är ett gräs, hon skall förfallna;
Jag intet agg till henne bär! —
Så ser jag ock Ditt hjerta kallna:
Det måste vara, som det är.
I fall vi rätt förstått denna blomster-parabol, hade
Fischerström i någon mån besvarat Skaldinnans ömhet, men
bans känsla motsvarade antingen icke väninnans fordringar,
eller hade den sä till vida kallnat, att hon ej utgjorde hans
enda och allt. Hans känsla för detta främmande föremål
bade yttrat sig vid ett afsked från en vän, från hvilken han
skiljts med tårar. Detta var dock i hennes ögon ett
högmålsbrott:
Hvad har jag sett? Hvad gruflig plåga!
Hvad nya ämnen för mitt qval!
Hvad olja på min olycks-låga!
Hvad öde för mitt hjertas val!
De ögon, som af ömhet brunnit,
Som ha mitt lif, min dåd i sig,
Ha nyss af sorg och saknad runnit —
För hvem? Ack! för en ann, än mig!
Jag tecken ser af ömhets tårar
På Damons kinder röjas än . . .
Ftt afsked så hans hjerta sårar!
Så kan ban känna för en vän;
* Och jag, jag skall, till evig smärta,
En sådan skatt på jorden si,
Det bästa och det ömsta hierta, —
Och tjelf doek icke lycklig bli!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
