Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fJ8 Nordenflycht, Hedvig Charlotta.
I följande stropb:
Mig skulle hopen svartsjuls kalla,
Och ge mitt qval förhatligt namn.
Jag kan dock, utan köld och galla,
En skönhet se uti hans famn.
Men se det dyra hjertat delas,
Se’n jag engång dess ömhet vann,
En grad för mig i känsla felas, ’—
Är, hvad jag icke härå kan.
finner man en mindre kysk tanke, som endast kan ursäktas
genom det ögonblickliga utbrottet af den bäfliga
svartsjukans qval, — en svartsjuka, som dock sophistiskt
protesterar mot detta namn. Poemet slutar med följande, något
dunkla stroph:
Låt dock ej, Damon, dygd och ära
Dig hålla qvar i något hann!
Jag svär, vid dig och hjertats lära,
Att jag det aldrig tager an.
Förr inå min sorg mitt lif förstöra,
Än gå i tvungen vänskap ini
Du kan min sällhet icke göra,
Om jag ej högst kan göra din.
Detta stycke är skrifvet d. 23 Juui 1762, ett år före
Skaldinnans dödsdag. Iluru ställningen mellan detta par
under denna sista tiderymd varit, är ännu mera gåtlikt.
Det uppgifves dock, att hon fallit i en djup förtvillan,
fattat den högsta leda vid lifvet, och synes för tredje gången
fallit i sceptismens mörka djup. Hon sökte aldrig mer
någon tröst hos skaldegudinnorna, syntes vara fullkomligt
likgiltig för religionen, verlden och menniskorna, så att hon
på sin sotsäng "icke höll nådemedlens bruk nödvändigt för
sin räddning" — samt yttrade såsom sista önskan, att
"hvarken ihågkomma menniskor, eller bli af menniskor
ikågkom-men" — hvarefter hon upphörde att tala. Allt detta
tyckes förutsätta, alt hennes förhållande till Fischerström var
brutet, och derigenom all glädje för henne slocknad. I sin
mån lärer jemväl kroppslig obelsa bidragit till denna
själaångest och ändteligen till den tragiska katastroph, som
slutade ett lif, som så länge varit "deladt emellan eld och
tårar." Men äfven om hennes dödssätt råder stor ovisshet.
Enligt den vanliga och mest trodda traditionen störtade hon
sig i sjön; en annan sägen påstår, alt hon väl blef derifrån
lefvande uppdragen, men dog tre dagar derefter; en tredje,
att hon blef hejdad på vägen dit och dog genom följderna
af den förkylning, hon dervid ådrog sig, under det hon
nästan oklädd nedrusade åt sjön i sådan afsigt. Fischerström^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
