Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Nordforss, Erik Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordfors*, Erik Ulrik.
171
barn, önskande derigenom vinna medel att längre tid
besöka Universitetet, och "ämnade med allt bemödande sträfva
till 1791 års promotion." — På Gymnasium bevistade han
ofta lectionerna, särdeles dem som höllos af dåvarande
Docenten vid Läroverket, den sedermera så berömde A. H.
Stamberg. Hos denne store latinare stod han i mycken
gunst, brukade inliuna sig vid de disputations-öfningar, der
Stamberg presiderade, och kunde med tillfredsställelse
berätta, huru han "med några instancer bragte Magistern,
efter ett vidlyftigt omlopp, till: habes nos, si placet,
confi-tentes reos, på en thes." — 1 December s. å. höll N. i
Romfartuna kyrka sin första predikan, för hvilken han vann
stora loford.
Men andra tankar hade småningom börjat vakna inom
honom. Ostridigt är att brödrens ändrade lefnadsbana
gifvit Erik håg för militärståndet. Vid ett besök, som Carl
gjorde i Vesterås jemte Dal-fricorpsen, då manskapet vid
sitt intåg med hög röst sjöng eu af Carl författad marche
("Vår Kung, vår Gustaf, se ditt folk m. m.") lära väl
bröderne allvarsammare hafva rådgjort, huruvida det ej för
Erik vore förmånligast att blifva militär. Dock verkade
Carl icke direct till sin brors beslut; synes till en början
snarare hafva afrådt. Emellertid längtade Erik af flere skäl
bort från Vesterås. Han tvekade om ban skulle antaga ett
anbud af Mag. Stridsberg, att blifva lärare vid dennes
enskilda undervisnings-anstalt i Stockholm. Men i April 1789
begär han sina föräldrars tillstånd att bli officer. "Jag har
ofta sagt", skrifver han nu, "att prest aldrig blir mitt fria
val; domare mindre; lakare ej heller." Lika litet ville han
egna sig åt den akademiska banan. "Att bli Professor, utan
att hafva sett Rom, Wittenberg och Oxford vore för mig
en nesa." — Rörande är att läsa svaret från den
vördnadsvärde fadren, hvars käraste förhoppningar nu tillintetgjordes.
Han vill dock icke använda sin fadersmyndighel att ändra
sonens tanke, "icke med öfverlägsna Ryska trupper stadga
valbesluten vid Polska Riksdagen.’"
Eriks öde var då afgjordt. Han kom till Stockholm,
blef genom sin bror föreställd General Armfelt och af denne
särdeles väl emottagen. Erik undervisade likväl någon tid
i Stridsbergs läroanstalt, men öfvade derjemte sig sjelf
flitigt i ridning och fäktning. Hans ovanligt vackra utseende,
i förening med hans fördelaktiga sätt att vara, verkade
derhän, att Armfelt lät honom såsom Cornett inträda vid
Lif-Cossackerna, en af blott 100 man bestående, nyligen upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
