Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Grefliga ätten af Korsholm och Wasa - 10. Oxenstierna, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
OiifiiTiitNi, Johan Gabriel.
sidor af sig sjelft, och bildade tacka åar, som stilla ocb
alltid kristallklara, flöto öfver idylliska landskaper, lifvande
och befruktande; men de ägde ingenting af bergfloderna»
djerfva och brusande art, än mindre af oceanens oändlighet.
Beskådar mau de Oxcusiiernska dikterna närmare, så
skön-jer man vidare, alt de, oaktadt deras yttre mångfald,
ändock i sitt innersta äro af lyrisk art, åtminstone
hufvudsakligast del hvad deruti behagar oss: det vill säga, att de
framställa kedjor af idylliska taflor, landskapsmålningar och
naturskillringar, som genomandas af en mild och ljuf anda,
och återspegla skaldens älskvärda personlighet. Någongång
måla dessa, enkelt och träffande, svensk natur och
landsbygdens seder; oftare äro de dock praktstycken, målade
med den yppersta färgglans och deremot svarande ståt i
dictionen. Sammanbindningen är i yttre hänseende lös och
ger icke bilden af ett helt, men dikteu sammanhålles dock
medelst en derigenom gående grundton, "en innerlig kärlek, en
rörande längtan till landsbygden, till naturens stilla enfald,
som röjer sig i hvarje rad och i alla skaldens målningar
gjuter en egen värma, cn egen kraft att röra. Grefve O.
älskade icke blott dess yttre skönhet, utan äfven, om jag
så får uttrycka mig, sjelfva dess hjerta, dess medvetslösa
oskuld, hela dess stora, dolda, blott för skalden märkbara
lif. Han betraktade henne icke blott med en älskares ögon,
utan äfven och som jag föreställer mig att en länge
frånvarande son skulle betrakta en älskad mor, den ban sörjer
att hafva öfvergifvit. Och häraf kommer i alla hans
framställningar den milda, till hälften elegiska ton, som så lätt
finner ett återsvar i hvarje känsligt hjerta. Häraf kommer
det egna rörande behaget af dessa naturmålningar, hvilka
icke blott fägna ögat med sin prakt, utan äfven hos
åskådaren väcka en stilla längtan, en öfvertygelse alt han
befinner sig på en afväg, just derigenom att han aflägsnat sig
ifrån eller glömt dess föremål"*).
Denna lyriska rigtning gjorde, att O. väl författade
dikter i dramatisk form, men egentligen inga dramer.
Mellertid skref han icke blott divertissementer utan äfven en
Opera, Alexander och Apelles, som deklamerad af
fröken Uggla, väckte hofvets förtjusning **). I tragedien har
ban dock aldrig försökt sig. 1 honom fann Millon en tolk,
som återgaf hans energiska skönheter med en äkta poetisk
pensel, endast förmildrade och lenare, hvilket redan blir
») Tegnér, Intr.Tal ». 66. **) De 1» Gard. Areli. XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
