Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Grefliga ätten af Korsholm och Wasa - 10. Oxenstierna, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstierna, Johan Gabriel. 87
synbart genom jambens förändrade charakter, medelst valet
af qvinnliga versslut. Man har velat återfinna samma
mildhet i hans epigrammer och yttrat: "att qvickheten hos O.
icke är bitande utan endast glad, ett ystert men icke
van-artadt barn, med ett fromt hjerta, och upptuktadt af
Behagen"*); — eller, såsom det heter på ett annat ställe**):
"hans skämt var alltid gladt och fint, men sällan eller
aldrig bittert; dess stygn kittlade mer än de sårade; det var
aldrig hjertats bitterhet, utan fantasiens glada lek som det
förrådde." — I samma anda yttrar sig den andra
Minnestecknaren ***): "I Gr. 0:s lekande och skämtfulla stycken
styrde det utsöktaste behag hans penna, och skämtet
före-stafvades af smaken, af den småleende satiren, af
ömtåligheten för sederna, af aktsamhet för personer, och
rörde sig med ledighet i en lätt takt och fintliga
vändningar."
Detta gäller om 0:s af honom sjelf i sin samling
upptagna satirer; men sedermera i ljuset framdragna stycken †)
visa, att (den annars så älsklige skalden kunde uttrycka sig
med äkta juvenalisk skärpa. Vi citera här såsom bevis derpå
början och slutet af ett epigram öfver General Pechlin:
Se’n du i femti år dig ömsom låtit se
Stolt mot den svage och för makten krypande,
Och inom hvart parti, som ömsom du bedragit
Med mutor dem du gett och mutor dem da tagit.
Din själ och hvad du är man redan förespådde,
Då du vid femton år din egen far förrådde,
Och om ej bödelns jern gör slut på dina dar,
Fhvar du ock må dö, du honom värdig var.
Denna moraliska dödsdom var icke oförtjent, men skämtet
är dock här något mer än en lek, ett gladt barn, med
fromt hjerta och leende läppar. I följande teckning
öfver Grefve Ax. Fersen är Epigrammatisten väl icke
dödligt dräpande, men dock sårande nog:
Med rikedom och dristighet
Mer än med dygd och verkligt snille
Bland Svensk» riksdagsmännens gille
Han vann en långlig ryktbarhet.
Han gjorde allt för sig, för slägt, för barn och vänner;
För menskor och sitt land man deremot ej sport
Hvad han som Krigsman, Råd och Statsman nyttigt gjort,
*) Tegnér, Intr. Tal sid. 94.
*»*) Blom, Skrifter sid. 53K.
XVIII. 140 f.
**) Ders. sid. 108.
†) De la Card. Archivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
