Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Grefliga ätten af Korsholm och Wasa - 12. Oxenstierna, Bengt Gabrielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Oiiritii b ka, Bengt Gabrielsson.
gamle mannen satt ett par timmar utanför, för att fil tala
med Konungen, men dä denne klef honom varse, slog han
dörren igen*). En annan gång, då Grefve Bengt skulle fara
till Rosersberg och vältaligt prisade landets behag, frågade
Carl XII torrt: "men hvarför blir ni då icke der för alltid?"
Föröfrigt var Carl XII i sitt lefnads- och sitt arbetssätt
mycket ojemn; än stod han upp kl. 5 och arbetade med
Senaten i justitiæ-saker, eller med Piper, sä att man fraktade
att ban skulle "träla ut sig"; än tycktes han icke bekymra
sig om någonting annat än sina öfverdådiga jagter och
upptåg. Utom hvad förut derom är bekant, finner man att det
hörde till den blifvande hjeltens vilda ungdomsnöjen, att
hugga halsen af bondhästar, som till ägarne dubbelt
betaltes, samt att i sträckt galopp och med vildt tjut rida genom
Stockholms gator. Stundom stod Konungen, stundom
Hertigen af Holstein, bakpå slädmeden. Då den frimodige
Wal-lenstedt utbad sig tillåtelse, att i förtroende få berätta H.
Maj:t folkets omdöme öfver dessa galna upptåg, svarade
Carl XII: "till lön för din upprigtighet vill jag också berätta
dig hvad man i förtroende sagt mig, neml. att du är den
största hundsfott i riket, och att man undrar öfver,
hvarföre jag ej längesedan låtit hänga dig." Det var Hertigen
af Holstein, som förledde den konglige ynglingen till dessa
streck, och, enligt Danska Ministerns utsago, var afsigten
dermed att narra Konnngen att bryta balseu af sig eller
åtminstone förstöra sin helsa. Detta är föga troligt, helst som
han sjelf med icke mindre djerfhet deltog i dessa ystra
äfventyr: i plumphet öfverträffade ban åtminstone sin kongliga
svåger, så att ban en gång red i bara skjortan genom
hufvudstadens gator tätt efter Konungen. När ändtligen
Hertigen, öfverhopad af skänker, som bidrogo alt tömma Carl
XLs skatt, reste bort, blef det unga lejonet i norden mera
späkt. Nu mera arbetade han åter med sina Ministrar. För
sin svåger fortfor han alltid att hysa mycken svaghet, ehuru
förargeliga historier från Gottorp, särdeles om dennes otrohet
emot sin gemål, Konungens syster, kommo till Svenska
hofvet. Det var för hans skull, som Carl först drog värjan,
nu förvandlande sig från en sjelfsvåldig yngling till en hjelte,
som förvånade Europa genom sina bragder, dock så, att
Öf-verdådet och egensinnigbeten förblefvo oförändrade.
Den gamle Statsministern hann endast öfverlefva förda
acten af sin Konungs bragdrika lefnad, ty ban afled den 12
*) Fryxell, Ilandl. IV. sid. 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
