Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Grefliga ätten till Södermöre - 15. Oxenstierna, Johan Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 OxiwiiiflBRA, Julian Axelsson.
ban Lan la åt din ovilja. Käre son, läs rätt och döm rätt
mina bref. Jag känner noga Salvii lynne och fåfänga,
hvilka med åren och äran tagit till, ocb kanske af andra än
mera uppäggas. Jag gillar ingalunda hans inbillningar; men
förmår icke undanskaffa alla fantaster, eller förändra deras
hufvud. När du hinner stiga mina trappor och är uppföre,
skall du finna, att dylika förhållanden ej kunna botas så lätt,
som mungen tror och den nödställde fordrar. Att jag ej
förmår ytterligare hjelpa dig mot Salvius, det måste så du,
som jag, lida. Hvad du har att lida, vet jag ej, om det
kan liknas vid det, jag länge och kanske ännn drager. Var
dock viss derom, att jag mer än väl känner, det ganska
stora vedervärdigheter hafva nu i många år tryckt dig; men du
måste ej derföre mista mod och manliga råd. Bit tänderna
tillsammans; se på saken, fäderneslandets ära ocb tjenst,
och låt all fåfänga fara. Om ej Salvius hade stöd bär
hemma, om ej också härifrån hans inbilskhet och förslagcr
underblåstes; tro mig, han skulle ej tala så högt. Sådant är
verldens lopp. Den, som länge lefver och höga Ijeuster
bekläder, måste vara underkastad afund, illvilja och mycket
annat, hvilket ingen ärlig man kunde bära ulan stöd af Gud
och samvetet. Du känner nogsamt min belägenhet i förra
tider; den har ej sedermera förbättrats. Jag måste nu
mycket lida just af den, för hvars bästa jag allsköns möda och
arbete mig underkastat, men hvilken ej är dessa uppoffringar
värdig, och kan väl hända alt också dina besvär sig derifrån
härleda. Detta är min lott; det är ock din; kanske få vi
båda än sämre. Men tag Gud till hjelp och råd ocb gör
det rätt är. När tigas kan så tig! Hvad föraktas bör, det
förakta! Hvad med åtlöje vederläggas bör, det le åt/ Men
hvad med äran ej lidas kan, det lid ej! Jag vågar icke
anförtro pennan mera, ej velande, i hvars hand brefven kunna
komma."
Ledsen och förargad begärde Johan O. sitt afsked från
fredsverket, men befallles af Drottningen att stadna qvar.
Deröfver klagande för fadren, fick hau följande svar: "Käre
Son! Ehuru det vore mig obehagligt, om du efter så många
års besvär skulle med oförratladt ärende lemna din plats;
så skulle jag sådant likväl föga akta, utan önska dig skild
från din Salvius, om det blott utan skam och skada ske
kunde. Men när Hennes Majestät det ingalunda vill, så kan jag
ej heller så hårdt yrka derpå. Käre son, hafver du trökat
så länge och insupit så mycken förtret, så tröka ännu en
liten kid! Bed Gud, och haf tålamod! Var viss att också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
