Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Grefliga ätten till Södermöre - 15. Oxenstierna, Johan Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstikrna, Johan Axelsson. SIK
jag hafver min dryga del, och till hjelp deremot endast Gud
och samvetet! Tag du samma sköld, och låt Salvius sedan
missbruka sin makt; han får nog en gång sina fiskar varma;
laga blott, att eder o vänskap icke öppet utbrister eller
skadar vårt fädernesland!"
Sedan freden till den gamle 0:s missbelåtenhet af hans
son var undertecknad, qvarstadnade denne icke dess mindre
i Osnabrück för utvexlingens skull till 1649. Emellertid fick
han af Drottningen d. 20 Nov. 1648 i donation såsom
manslän Amtet Pudegla och godset Melintin på ön Usedom, som
af henne 1655 ytterligare bekräftades med cxpcctance på
andra gods. På Drottningens befallning begaf ban sig 1650
till Pommern, der han reglerade gränsorna med
Chur-Bran-denburg och inrättade Landtstaten, men hemkallades 1651
till Sverige och blef d. 6 Aug. 1655 Lagman i Upland, och
1654 Riks-Marskalk, i hvilket embetes utöfning han
bevistade Carl X:s kröning, dess biläger och 1655 års riksdag.
Emellertid förordnades han d. 25 Juli 1654 till Canceller
öfver Akademien i Greifswald och skickades 1655 såsom
extraordinaire Legat till Tyskland, för att der bibehålla fred
och jemnvigt, samt blef tillika President i Wismarska
Tribunalet.
Johan O. var, såsom vi redan sett, häftig och
uppbrusande, högdragen och envis, och i sina yngre år hade ban
älskat starka drycker; men han saknade dock icke åtskilliga
goda aristokratiska egenskaper: ban var rättskaffens,
öppen-hjertig, vältalig och frikostig; vid sin återkomst från sina
första utrikes beskickningar visade han en prakt, som i
Sverige förut aldrig blifvit sedd. Efter hemkomsten från det
Westphaliska fredsmötet visade fadren honom flyglarna till
det blifvande slottet på säteriet Fiholm, som ämnades åt
Johan. Men sonen fann dem för små, tilläggande, att de
kunde vara passande nog till stall. Gamle Axel svarade derpå
stött: "Om detta skall blifva stallet, så kan du sjelf
uppbygga fähuset", syftande på hufvudbyggnaden. En sådan blef
dock aldrig uppförd. Johans helsa, kanske uudergräfd af
ungdoms-utsväfningar, åtminstone in Bacclio, hade länge
varit svag; ban dog i sina bästa år d. 5 Dec. 1657 barnlös i
Wismar, och hans lik hemfördes efter hållen
ulfärdspredi-kan, dervid Hon. Carl X var tillstädes, 1658 sjövägen till
Stockholm, der det efter ny likpredikan d. 17 April 1659
med mycken ståt nedsattes i Storkyrkan, hvarefter det
förflyttades till familjegrafven i Jäders kyrka, der hans
hufvudbanér med påskrift finnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
