Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmblad, Vilhelm Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Palmblad, ? Vilhelm Fredrik.
Min ofärdighet uteslöt mig från kamraternas lekar;
lyckligtvis hade min lust alltid varit vänd till läsning;
svårigheten var blott att finna böcker, sedan vi omkring 1805
flyttat till en tredje mindre egendom, Mörjö, den enda som
ännu återstod för familjen, belägen i Stegeborgs skärgård,
i en ensam nejd. Helst älskade jag romaner, skådespel,
dernäst geographi och historia; men i brist på böcker led
jag oupphörligt Tantali törst. Alla Lafontaines och Kotzebue’s
romaner och dramer jag kunde öfverkomma, läste jag
smältande i tårar; Lidner och Kellgren voro de enda svenska
skalder, som voro mig tillgängliga; först få år före min
afresa tiil Akademien, föll Schillers Don Carlos i mina
händer och gjorde på mig ett oförgätligt intryck. Bland
öf-rige författare, som utgjorde min lust, voro Dalins Historia,
Bergmans Verldsbeskrifning, Eulers Bref, Moliéres
Komedier, Plutarch i fru Daciers öfversättning, Curtius, samt
första hälften af Virgilii Æneid, sedan Adlerbeths
öfversättning öppnat mig ett nytt ljus öfver dess poetiska skönheter.
Ingenting, som fanns i min moders eller min informators
bibliothek ratades dock: hvarken hushålls- eller
trägårds-skrifter eller ens medicinska böcker; till och med Scrivers
Själaskatt försmåddes icke, dock så att andliga innehållet
kastades öfver bord, men anekdoterna uppfiskades begärligt.
För öfrigt inleresserade mig allt, med undantag af
mathematik, för hvilket mig alltid sinne fattats. Undervisningen
var till en stor del autodidaktisk: jag hade till läskamrat
en yngre broder, som hade en trög fattning: hastigt lärde
jag mig min lexa och sedan stod det mig fritt att få
sysselsätta mig med hvad jag ville. Den informator, som jag
hade den längsta tideu, var djupt okuunig i latinet: i
Cicero och Ovidius stötte vi tidt och ofta på grund och
vanligtvis antogos vid explicalionen mina eonjecturer. Emedan
undervisningen vid sidan af min broder gick utomordentligt
långsamt, lärde jag mig till en stor del pä egen hand
Fransyska, Tyska och något Engelska. Värre gick det med
Grekiskan: med min informator hade jag endast läst
Johannis Evangelium och en läsebok; men nu föll i min hand
Sophokles’ Philoktetes i Gedikes läsebok: denna braun jag
af lust att lära känna, emedan det var ett drama; detta var
dock ett förtvifladt företag och kunde, oaktadt de största
ansträngningar, endast till hälften lyckas. Slutligen hade
jag den lyckan, alt i en mycket kunnig och med godt
hufvud begåfvad informator erhålla en säker vägledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
