Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papke, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
P a p ft c , Christian.
att öfvervara den så högt älskade Drottn. Ulrika Eleonoras
jordfästning i Stockholm. Återkommen derifrån insjuknade
han, uuder en visitations-resa åt de nordliga trakterna af
sitt stift och kort efter det han i Christianstad ordinerat
tre prester, hos sin måg, Kyrkoherden i Åhus O. Aulin,
hos hvilken han efier den vackraste dödsheredelse afled d.
9 Mars 4694. Ur Prof. Stobæi ofvauåberopade programm
vid Prof. Riddermarks parentation öfver P. kan författaren
ej neka sig att slutligen återgifva följande fragment af
berättelsen om Biskopens sista stunder: "Sedan vår förklarade
tvenne dagar före sin bortgång ur denna oroliga och
svekfulla verld blifvit delaktig af absolution och Herrans hel.
Nattvard, bekände han sig vara fullkomligt mätt af
lefvande och färdig att lyda Guds sista kallelse. Den stillhet
och devotion, hvarmed ban således förklarade sig redo vara
att framträda för den Eviges domstol, voro till den grad
hänförande för hans omgifning, alt alla, åtminstone för en
stund, glömde sin sorg och kände sig saligt upplyftade med
bonom. Och sedan ban ofta suckat med den gudfruktige
Simeon: Herre! nu låter Du din tjenare fara i frid,
tillbragte han det öfriga af dagen i oafbruten tystnad, liksom
bänsjunken i känslan af den tillkommande verldens krafter.
Morgonen derpå äskade han en psalmbok, och sedan han
med egen hand uppslagit en af de hymner ban alltid mest
värderat, började ban lik en döende svan att sjunga med
hög och klingande röst om Guds outgrundliga nåd och
kärlek i Christo, om den barmhertighet honom hela hans lif
igenom blifvit vederfaren ocb om sin länglan att skiljas
hädan för att evigt och saligt vara när Christo. Detta
lof-sjungande afbröts för en stund af ett gripande tal till hans
närmaste (hvilka ban kallat till sin bädd), deruti ban lade
öfvervinnelig tröst och uppmuntran jemte de allvarligaste
förmaningar mot alla ouda makters svek och bedrägeri.
Derifrån öfvergick ban till förböner för Konungen och
fäderneslandet, för den stridande kyrkan i allmänhet och för
alla dess anfäktade lemmar isynnerhet samt slutligen för sin
ädla, i tro och kärlek ståndaktiga maka ocb för barnen,
som Gud lioaom gifvit hade, anbefallande dem alla åt Jesu
öfverstepresterliga hjelp och förbön. Derefter tystnade han
åter för bela den dagen, med undanlag af ett och annat
sakta utrop: min Jesu! hvi dröjer du? Följande dagen
förklarade ban helt bittida, då ban uppvaknat efter en rolig
sömn, med den gladaste uppsyn, att nu vore hans sista
dag inne, hvarpå ban välsignade sin vid sängen knäböjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
