Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papke, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P å v ■ E, Carl.
93
dens litteratur, som i synnerhet genom stilens behag, hvari
troligen ingen af hans efterträdare före J. Lundblad och M.
Fremling honom öfverträffat. I originalitet och sjelfständig
philosophisk forskning uppnådde han likväl aldrig sin fader,
Christian Papke, som öfver 50 år före honom med så
utmärkt heder förvaltat Log. et Metaphys. professionen. Carl
P. synes hafva saknat egentlig speculativ dristighet och
förmåga. Hans polemik mot Leibnitz och Wolf andas mera
dogmatismens bekymmer ån frisinnad, o väldig kritik. Det
är artigt att se denna naiva nitälskan mot en förment
"materialism" i den numera erkändt spiritualistiska monad-läran
och huru man vädrade "fatalism och deism" i den
piöst-ödmjuka tbeorien om en harmonia prsestabilita. Pascal,
Poiret, Malebranche, Chauvin och ßuddeus m. fi. af den
tidens trospbilosopber synas hafva bäet anslagit P:s
fromhets-känsla. En viss oemotståndlig dragning åt mysticism förde
honom i synnerhet nära intill de tvenne förstnämde, hvilkas
åsigter man finner i bela deras resignationsbehag återgifna
af P. på ett fullkomligen ’ledigt och rent klassiskt språk.
Äfven hans theologiska disputt., t. ex. den ban år 1733
utgaf såsom specimen pro gradu doctoris "de oeconomia
gratiæ applicatricis", äro på ganska vacker och angenäm
latin författade. Från den gamla scholastiska surdegen hade
vår P. alldeles lösgjort sig. För öfrigt äro hans
disputa-tioner naturligtvis strängt renläriga. Bland tidens
theologiska villfarelser är det framförallt syncretismen,
arminianis-men och de envisa synergistiska meningarne ban bekämpar.
En väl skrifven synodal-disputation har man af honom från
år 1732 "de imagine Dei in homine intcgro." Han hade
således ärligen förtjent den Theol. Doctors-hatt, som honom
d. 3 Mars 1733 af en "mild öfverhet’’ förärades. I den
tiden blef icke gerna någon med högsta theologisk värdighet
beprydd, som ej var en erkänd mästare af vetenskapen.
Först längre fram i frihetstiden började det fatala slöseriet
med hattar af kunglig nåd och på episcopal
recommenda-tion, som så betydligt nedsatt priset på denna till en blott
fåfänglighetsvara nedsjunkna värdighet och som gjort att
män af verklig theologisk lärdom helst sett sig förbigångna
vid en så tvetydig ärebetygelse. Doctor Papke, som några
år förut, i Mars 1720 blifvit prestvigd och derefter genast
Kyrkoherde öfver Stäfvie och Lackalänga præbendepastorat,
var båda inom stift och universitet allmänt erkänd såsom
till både hatt och pastorat fullt berättigad och förtjent.
Ett uttryck af presterskapets förtroende erhöll han genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
