Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papke, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
P a f k b , Carl.
dess kallelse, att år 1734 vara stiftsfullmäktig vid den då
hållne riksdagen*), efter hvars slut P. den 5 Mars 1735
af Konungen utnämdes till Prim. Theol. Professor och
Domprost. Från denna tid tyckes han mera hafva tillhört
kyrkliga än vetenskapliga interessen. Åtminstone har man
sedermera ingen disputation af hans hand, men deremot icke så
få predikningar oeh parentationer. Redan i Stockholm var
han känd såsom lycklig predikstolstalare, hvilket lärer
vållat att han af Storkyrkoförsainlingen hlef kallad till en af
de förste profpredikanterne derstädes vid den under
riksdagen 1734 inträffade ledigheten. P. skall dock på högre
ort gifvit sin Önskan tillkänna, att denna kallelse måtte
lemnas utan vidare afseende och att han i stället måtte erhålla
Domprost-emhelet efter Rydelius, som då blifvit utnämd
till Biskop öfver Lunds stift. Det berättas, att P., som
jemte Rydelius varit uppförd på detta biskopsförslag, af
Kongl. Maj:t äfven haft anbud af fullmakt å den tjensten,
men att han undanbedt sig en sådan nåd för att se den
öfverflyttad på sin "aldrig nog värderade, trogne och
älskade lärare", A. Rydelius, såsom en af Svenska Kyrkans
ypperste pelare oeh såsom den ostridigt störste vetenskaplige
theolog, som fäderneslandet i den tiden egde. Det dröjde
likväl ej länge innan P. åter skulle komma i åtanka till
biskopsvärdigheten i Lund. Ty sedan Rydelius år 1738
aflidit, blef Domprosten P. till hans efterträdare, af stiftets
presterskap, föreslagen i första rummet med 201 röster,
då deremot Proff. Henr. Benzelius och Magn. Rydelius (en
yngre broder till Andr. R.) erhållit icke hälften så många,
eller 93 röster hvardera. Papkes kallelse lärer varit nära,
om icke fullkomligt enhällig, liksom när hans fader, Chr.
P. jemt 50 år förut erhöll en lika ärofull utmärkelse af
presterskapets förtroende på samma ställe. Vår P:s full-
*) Såsom riksdagsman synes P. hafva tillhört det moderata
partiet 1734. I Presteståndets prot. för denna riksdag finner man
intet märkligt anförande af honom. Följande riksdagen, àr 1758 då
han äfven var sitt stifts fullmäktig, framstår han icke heller på
något utmärkt sätt. Endast vid frågan om de fem Iliksråden,
Grefvarne Bondes, Barks, Hårds, Bjclkes och Creutz’s afsättning från
deras embeten har P. på allvar tagit till orda mot Secreta-utskottets
pretenderade maktfullkomlighet oeh mot Erkebiskopen, som i ståndet
tyckes hafva gått det höglolliga utskottets ärender. I prot. för den
3 Mars sistnämde år "hölt Biskopen Dr Papke fore, att som
Stånden (?) äro våra committentcr, så dependera vi af dem och icke af
Seereta-utskottet." Se Ahlqvists Bidrag till Svenska Kyrkans och
Riksdagg. hist. ur Presteståndets archiv, l:a h. s. 234. Sthm 1833.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
