- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 11. Paikull-Quensel /
135

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pechlin, Carl Fredrik, Frih. v. Löwenbach

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pechlin, Carl Fredrik.

13 5

På alla dessa och andra bekännelser svarade P. alt[allt
vore idel dikt, hopsatt af illgerningsmännen för att fälla
honom och urskulda sig sjelfva. Deremot klagade han öfver
Polismästarn Lilljensparres brutala uppförande, som
öfverhopa! honom med skällsord och mängelske-ovett, brutit
sönder hans pipor m. m. och begärde sin rättvisa befrielse.
(Enskildt skall han hafva yttrat, att denna conspiration vore
så omogen, att han deruti icke ville hafva sin hand*). 1
det förra hade han utan tvifvel ganska rätt: men den
annars så sluge gubben tyckcs hafva missräknat, sig på den
allmänna stämningen, samt icke tagit i beräkning, att
brottets ohygglighet qväfde det missnöje och den ovilja, man
annars kunde hysa emot Konungen. Dertill kom den
olyckliga monarchens långa lidande, som ökade afskyn för
mör-darne, förekom villervallan och gaf vederbörande rådrum
att träffa säkerhets-anstalter. Hade åter Konungen straxt
fallit, så hade utgången kunnat vara ovissare, ehuru väl i
alla fall denna sammansvärjning var lättsinnigt anlagd, utan
fasthet, inre sammanband och förtroende mellan
hufvud-männen. Det klokaste hufvudet bland desse, den nu redan
sjuttiotvåårige P., tycktes för mycket lita på siu egen
slughet, och inbillskt smickra sig med hoppet, alt, i det han
skjöt andra för sig, kunna ifrån sin kammare efter bcliag
sedermera styra trådarna. Men i det att han aktade sig
att låta andra se i sina kort, lyckades det honom sä
mycket bättre att sopa igen spåren.

Genom vittnesförhören med hans husfolk, uppdagades
föröfrigt, att hans jungfru fått, ehuru efter någon
gensägelse, sin husbondes tillåtelse att bivisla maskeraden, alt
ban afbidat hennes återkomst, af henne fått första
underrättelsen oin mordet, och dervid visat sig så upprörd, att
han begärt thévatten. Under nallen hade flera ringt på
portklockan, men icke sluppit in. Allt detta ledde icke
till den sluge räfvens fällande.

"Sålunda — så yttrade P. **) i sin sista försvarsskrift
— återstår intet mera än Baron Lilljensparres fattade
misstankar och sn skäliga origliga sanningslösa svllogismcr, ncml.:
General P. har haft till middag den dagen någre af
mör-darne, och blifvit beskyld af dem för medvetande; ergo har
ban varit med om konungamordet. Den andre, lika origlig
som denna, neml.: Ridd. och Adeln ha ej antagit Säkerbets-

*) Hamilton» Landskrifne Anteckn. med Gi. De la Gardies aniu.

**) Protokoll, sid. 544.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/11/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free