Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pechlin, Carl Fredrik, Frih. v. Löwenbach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Pechlin, Carl Fredrik. 136
aeteu, utan afslagit den och han deribland; ergo har han
velat göra revolution."
Dä alltså ingenting kunde P. öfverbevisas, tillkännagaf
Hofrätten i en skrifvelse till Kongl. Maj:t, sitt beslut, att
målet skulle öfverlemnas åt framtiden, men hemställde, i
stöd af en Kongl, förordning af d. 11 Nov. 1757 (hvilken
P. sjelf utverkat, för att komma åt sina fiender), huruvida
icke P., såsom till hälften förvunnen, på behaglig tid skulle
insättas å cn fästning, för att genom presterskapets flitiga
anmaningar till bekännelse förmås. Detta preliminär-utslag
gillades genom K. Rescript af d. 25 Maj, hvarjemte Kongl.
Maj:t utsatte Carlstens fästning till hans förvarande. Dagen
derefter föll Hofrättcns utslag i enlighet med den förra
Skrifvelsen. Sedan P. åter afgifvit påminnelser deremot,
hemställde Högsta Domstolen d. 9 Augusti, om icke P. af
gunst och nåde och i anseende till hans höga ålder kunde
tillåtas få vistas i sitt hus i staden eller å landet på sitt
gods. Men derå fästade Kongl. Maj:t intet afseende, utan
stadfästade den 15 Aug. Hof| ättens utslag, endast
bestämmande Varberg i stället för Carlstens fästning till hans
förvaringsort.
I följd häraf blef den gamle skälmen afförd till nämde
fästning. Der lefde han ännu i fyra år. Kort före hans
död, gjorde Aclor en hemställan om hans lösgifvande,
emedan han ej var lagligen förvunnen och blotto provisoriskt
insatt, men Hertigen berättas hafva svarat: "Ah, ban må val
sitta der." Der dog ban d. 29 Maj 1796, utau religion och
moral, såsom han lefvat. Ännu på dödsbädden gäckande
och skämtande, förnekade han allt deltagande i
konungamordet, "och sjönk så en halflöst gåta i grafven"*).
*) Gustaf III och hans Bol’, Del. II. sid. 2, i hvilken roman
P., i Alorianen tecknad utan särdeles talent, synes vara
sanningsenligt skildrad. Vi lane derur följande ställe: "Hela hans lif var
ett gäckeri, en politisk maskerad: mången unade hvem han var, men
han spelade sin role för väl, för att någon skulle annat, än
försöksvis, rita hans rätta namn i hans hand, hvilken historien icke fàr
känna ren frän spåret af kungablod, ehuru han sjelf, icke ens på
dödsbädden, ville söka en förlikning med sauningen, den han, under
sin lefnad, sökte städse undvika. Ännu i döden gäckande, under
sina sista andedrag skälmaktig — i detta ords både vackraste och
fulaste betydelsfe — sjönk han, en halflöst gåta, i grafven. Han var
ett snille af det sällsynta slag, som agerar bakom medelmåttans rygg:
ban var en ovanlig man, som likväl aldrig undvek att synas det; han
var en bland de störste diplomater Sverige ägt, och lät kalla sig
General. Bakom begreppet om segrar och lagrar — numera
temligen främmande för del svenska begreppet: General — gräfde han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
