- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 11. Paikull-Quensel /
138

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pechlin, Carl Fredrik, Frih. v. Löwenbach

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

P B c n l i n, Carl Fredrik.

ljus, såsom en äkta frihetshjelte *). I denna dager ville ban
sjelf visserligen skådas, och dermed bedrog ban ock
många lättrogne, ehuru, såsom Lilljehorn berättade,
aristokraten stundom alltför starkt framslack. Denne hörde sjelf
till dessa bedragne: svärmeri för friheten drog honom,
liksom den unge Ehrensvärd och Ribbing till den grånade
hycklaren, som i femtio år lärt sig att blända dårar med detta
gyckelspel. Större skulle hans makt utan tvifvel varit, om
man, såsom samme Lilljehorn uppger, icke lika mycket
af-skytt honom som man beundrat hans förstånd. Men så djerf
och fin P. än ’var i ränkors spinnande, så hörde han dock
icke till de män, som på längden dugde till en äkta
parti-höfding. Dertill fordras icke blott slughet, utan oek en
viss upphöjning i charaktercn jemte enthusiasm. Då
Hamilton eller De la Gardie i sina handskrifna Anteckningar
jemföra P. med Mahomet eller Cromwell, sker honom vida för
stor ära: dessa båda män, ehuru egoister, drefvos dock
tillika af högre afsigter och trodde pä sin egen mission; P.
var åter endast blott och bar cgoist, en hycklare, en
opålitlig anförare, dessutom misstänkt för låg egennytta, ett
oursäktligt fel hos en politicus. Enligt De la Gardie skall
ban tvenne gånger gått öfver från det ena lägret till det
andra och begge gångerna medtagit deras cassor. Också
beskylldes ban hafva tagit mutor af utländska makter.
Liksom ban sjelf var fal, verkade han också hufvudsakligast
genom mutor på menniskor, i stället för att verka medelst
ldeer. Derför bestodo hans anhängare mestadels af de
föraktligaste, på hvilka ban lika litet kunde lita, som desse på
en man, som oupphörligt stod färdig att förråda sina vänner.
Derföre kunde han väl vinna enskilda riddarlius-batailler,
men var aldrig, äfven under sin mest lysande bana, någon
politisk bärförare; men i det politiska guerilla-kriget var
ban cn mästare. Hade P. varit litet mer ärlig, mindre
kall och jernhård, skulle han kunnat uträtta vida mer och
varit mera farlig. Med någon särdeles militärisk nimbus
kunde han icke heller omgifva sig, emedan ban, ehuru
innehafvande en hög rang i arméen, sällan deltagit i andra
strider**) än på Riddarhuset, än i Utskotten. Äfven der stod
ban bakom linierna och lät andra kämpa. Detta härledde
sig väl också till en stor del deraf, att han, ej rätt
kunnig, i svenskan, blott ofullkomligt kunde skriftligen utföra
sina tankar, men förstod deremot ganska väl att begagna

*) 1 romanen Morianen. **) Den lilla, i pommerska krigst

tundne lagerqtistcn, var längesedan vissnad oek glömd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/11/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free