Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persson, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P b n s s o n , Göran.
149
om guldkedjor, som skulle betyda penningar, barnesk som
skulle betyda soldater o. s. v. När Erik d. 24 Maj begaf
sig till de anklagade berrarnes vistelse, i afsigt (som det
troddes) att med dem förlika sig, var det G. P., som
afbröt underhandlingen, och lockade ut Konungen, som då
befann sig i Svante Stures rum, och meddelade honom
genom någon tredje person den falska underrättelsen, att
Hertig Johan kommit lös och höjt upprorsfanan. Det var efter
denna svekfulla tidning och efter samtal med Petrus Caroli,
Ordinarius i Kalmar, under en spassergång till Sandviken,
som Erik, upprörd, störtade in i Nils Stures fängelse med
en blottad dolk och stack honom i armen, hvarefter G. P:s
systerson, drabanten Peder Wiljamsson, fullbordade mordet.
När sedan Konungen sprang till skogs och hans fordne
lärare Dionysius Beurreus ilade efter honom, för att förmå
honom att återkalla den innan sin atTärd uttalade
blodsdomen öfver de fängslade herrarne, var det samme P.
Wiljamsson, som dödade den gamle mannen, likväl icke förr,
an Konungen sjelf stuckit efter honom och sedan ropat:
Späker mig den skälmen!
Efter detta mord sände Konungen befallning till slottet,
att alla fångarne skulle aflifvas, undantagande Herr Sten.
Derpå begaf han sig sjelf längre bort in i skogar och
utmärker, sä att ingen visste, hvart ban tagit vägen. Peder
Gadd hade befälet på Upsala slott. Då han fick Eriks
befallning om de andra herrarnas aflifvande, gick han till Göran
Persson, och begärde dess råd. Göran satt då och spelte
kort. Han svarade korteligen: "Jag hvarken vet eller vill
veta något i denna sak. Råd dig sjelf!" — Enligt Fant*)
skulle svaret lydt, att det vore likagodt, hvilkendera som
dödades eller skonades, och alt det ej anginge honom. I
följd af den tvetydiga befallningen undsluppo både Sten
Lejonhufvud och Sten Banér den död, hvarföre de öfriga
herrarne blefvo offer. En och aonan dag derefter förmådde
G. P. Ständerna att bekräfta den efteråt uppsatte
dödsdomen: dock länder det Presterskapet till ära, att det
åtminstone indirecte deremot anförde protest.
Den vansinnighet, hvaruti K. Erik nu befann sig, var
kanske lika mycket hycklad som verklig. D. Magnus
Slig-tomtensis säger, att "ban ställde sig som ban intet förnutl
hade." Geijer**) anmärker, alt ban under denna tid visade
eu ingalunda minskad, utan snarare ökad verksamhet; och
*) De Gcorgio Petri Saloinontano. P. I. p. ü,
*•) Sid. 20!S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
