Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persson, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P E r s s o n , Göran. 155
och iord skapat hafver förläne E. K. M:st ett Lyckosampt
långvaricht och roligit regemente och Segervinningh och
Victoria emoot alla E. K. M:sts fiender." Snart var
för-trolighetshandet mellan Konungen och den fordne
gunstlingen lika fast, som förut. "Det hände nemligen en dag, att
Göran och en annan sekreterare vid namn Marien Heising
voro ensamme inne i tältet hos Konungen. DA aflossades
utanför i lägret en kanon. Ack! utropade Konungen, om
den kulan ginge tvärtigenom den trolösa rödskäggiugen. Han
menade Hertig Johan. Mårten Heising sade då: Vare en
sådan olycka långt frän Eders Majestäts broder! Måtte
kulan häldre gå tvärtigenom Göran Person, som åter stämplar
oenighet! Vid dessa ord rusade Erik upp, fattade en
eldgaffel och genomborrade dermed Mårten Heising. Någon
tid derefter dog denne af såret; och Erik ångrade sin
öfverilning, men försent."
Föröfrigt lät Konungen skrifva efter ljufligt vin,
socker, kanel, insyltad ingefära, russin*), så att (såsom det
synes) "den melancholiska bloden" snart försvann. Då
Konungen straxt vid vårens ankomst (kanhända med anledning
af Drottningens nedkomst d. 28 Febr. med Prins Gustaf),
återväude från hären, var Erik alldeles en ny menniska,
eller rättare åter helt och hållet den gamla menniskan. Alla
spår af ånger, "ifall någon sådan förut varit å färde", voro
nu alldeles förbi, oeh hans fruktan för adeln borde
rimligen vara utplånad, då ban sett, huru lamt och undfallande
för majestätet den gått till väga under mer än ett halft år,
då högsta makten låg i dess händer. Så snart han från
Svartsjö återkommit till Stockholm, var hans första omsorg
att frikalla G. P. Det hette, att Göran**) blifvit anklagad
och dömd af samma personer. Anklagelsen hade äfven rört
Erik sjelf, och kunde således ej gillas. Han lät en härold
utropa, att Göran Persson var en ärlig, oskyldig man;
deremot, att de i Upsala mördade herrarne varit förrädare, de
der förtjent sin död. Tillika utgaf han befallning, att alla
Sturarnes slägtingar skulle återbära de böter, Konungen
utbetalat, likasom att bönderna i Odensala skulle återgifva
det guld och silfver, han under sin sjukdom der utdelat."
Erik krönte sin galenskap dermed, att ban stötte sig med
Hertig Johan, så att han nu åter hade både honom och den
högre adeln emot sig. Han skref nemligen till honom "och
förklarade deras förlikning ogiltig; emedan den under hans
*) Geijer, sid. 210.
**) Fryxell, »id. 513.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
