Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persson, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P k n s s o n , Göran.
svaghet blifvit uppsatt. Hertigen skulle nu säga, om han
ville hålla sig till Svenska eller Polska partiet." Någon
tid förut hade han utgifvit ett slags manifest *), som
på-böd allmän tacksägelse för hans återvunna helsa, men tillika
återtog de förklaringar han utgifvit "under sin svaghet" om
de aflifvade herrarnes oskuld; tillika var detta uppfylldt
med anklagelser emot den mördade Nils Sture, som påstods
hafva sträfvat efter kronan, emot hans anförvandter och
vänner, som läto Konungen släppas handlös i skogen lik
ett oskäligt kreatur, och lemnade honom i enslighet på
Svartsjö, då han ej annat kunde (ro, än att han var
fången o. s. v. jemte andra osanna och skrymtande uppgifter.
Derjemte afgick bjudning till Hertigarne att komma till det
kongliga brölloppet, hvarunder man ämnade rödja dem och
deras vänner ur vägen; men de blefvo varnade af sin syster
Sophia och Catharina Månsdotter sjelf och höjde i stället
insurrections-baneret.
Brölloppet firades den 4 Juli, och den 17 Sept. slogo
Hertigarne läger utanför Stockholms murar. När Konungen
från det böga tornet Tre Kronor betraktade deras fanor,
yttrade G. P. till sin berre: "haden J följt mitt råd,
Nådige Herre, och laggt Hertig Johans hufvud för hans fötter,
så hade icke detta händt." Man underhandlade. Men
Hertigarne ville icke höra talas om någon förlikning, förrän de
fått den onde rådgifvaren i sina händer. Konungen
sträfvade väl deremot, men tvingades af besättningen och
borgerskapet att efterkomma denna begäran. Förgäfves gömde
sig G. P. på slottet, men blef af Dalkarls-soldaterna
uppletad och utlefvererad. Under vägen till det furstliga lägret
ropade han, att ban trott att himmelen förr skulle falla
ned, än att K. Erik skulle öfvergifva honom (men
detsamma hade ju vederfarits honom året förut?), och förmanade
folket att lita på Gud, men icke på store herrars ord.
Efter ankomsten till lägret blef G. P. lagd på sträckbänken
och pinad till många bekännelser om sig och sin herre.
Domen afkunnades och utfördes utan allt uppskof, d. 28 Sept.
Först blef adelsbrefvet uppspikadt på galgen jemte
missger-ningsmannens öron, hvarefter ban sjelf deri upphängdes;
men straxt derefter blef han nedtagen, långsamt rådbråkad
på Brunkeberg, slutligen halshuggen och steglad. — Dagen
derefter var Erik sjelf Hertigarnes fånge! Uppoffringen af
rådgifvaren hade således icke gagnat honom.
*) Dalin tid. G71. Geijer tid. 210.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
