Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Olaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P u i h i, Olaus.
171
Petri, som så myckiu oredho förorsakat; then evige Gudhen
löne Edher therföre."
Doctor Nils med flera af presterskapet beredde sig nu
på ett allvarligt motstånd, och Biskop Brask i Linköping
skref till Påfven för alt vinna ett kraftigare biträde.
Emellertid började Olaus år 1523 att predika i Strengnäs emot
de Påfviskes villfarelser, isynnerhet mot helgonens
tillbedjande, klosterlefnaden, öronbigten och de öfverflödiga
ceremonierna vid gudstjensten. Gustaf blef på Iliksdagen i
Strengnäs samma år utkorad till Honung, och hade flera
samtal med Olaus, för att blifva närmare underrättad om
den så kallade nya Läran. Konungen gaf väl tillkänna
någon förundran, då han hörde Påfven nämnas Antichrist o.
s. v.; men insåg dock sakens vigt och bexlöt till en början
att åtminstone icke lägga något hinder i vägen för den
ev-augeliska Lärans utbredande. Efter ett mognare
ompröf-vande fattade Konungen mera välvilja för Luthers lärjungar,
isynnerhet sedan Laurentius Andreæ blifvit Canceller och
dagligen påyrkade en Kyrko-rcformation såsom ett
nödvändigt medel alt i grund upphjelpa fäderneslandets förvirrade
tillstånd. Till en början förordnades Laurentius Petri till
Theol. Professor i Upsala. Undertiden hade Påfven, till
svar på Biskop Brasks skrifvelse, hitsandt Johannes Gothus
såsom sitt fullmyndiga sändebud, för att bilägga
Beligions-stridigheterna. Denne ansåg det vara säkrast att draga
Konungen på sin sida, för att med hans tillhjelp förtrycka en
lära, hvilken ej med andeliga vapen kunde besegras. Han
skref derföre till K. Gustaf med anhållan, att Luthers
lärjungar ej måtte hafva tillflykt och beskydd hos Konungen,
och att Luthers böcker, soin födde af sig stor villa och
tvedrägt, måtte blifva alldeles förbudne, på det H. .Maj;t
måtte hafva cn christelig Furstes rykte öfver all
Christenheten. Konungen svajade, att ban icke hört Luthers skrifter
ogillas af opartiske domare, utan endast af hans vederparter,
att de böcker, som voro skrifna emot honom fingo införas
likaväl som hans egna arbeten, af hvilkas jemförande lärde
och förståndige män kunde finna hvad rätt vore. I
afseende derpå att M. Olof och andre Lutheri disciplar ej måtte
beskyddas af Konungen påminte ban, att det tillhörde K.
Maj:t att skydda alla sina undersåtare för öfvervåld och
orätt, men ville de någon tilltala, så skulle densamme få
sjelf tillbörligen svara.
Ar 1525 kallade Konungen Olaus till Stockholm der
ban, i egenskap af Stockholms Stads Sekreterare, emottog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
