Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Olaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Pbtki, Olaus.
stadens sigill, hvilket han behöll till 1551. Konungen lät
ock i storkyrkan bygga åt honom en hög predikstol, hvars
likhet med en korg gaf folket anledning att kalla honom
"Mäster Olof i korgen." Härifrån förkunnade han nu på
svenska språket den nya läran, under mängas bifall, men
också ofta af sina förbittrade åhörare afbruten. De gröfsta
skällsord vankades, och ofta kunde han ej utan lifsfara
undkomma den råa massan, som kastade på honom stenar,
käppar eller hvad de fingo i händerna. Men han förblef
oförfärad och lät af ingenting skrämma sig.
Domcapitlet i Upsala utfärdade i Oct. 1524 kallelse
till de begge bröderna, att infinna sig och stånda till
ansvar för sitt kätteri. De infunno sig ock oförskräcktc. Då
de icke kunde vederläggas, grep Erkebiskopen till den
vanliga utvägen, att locka dem med lysande löften om höga
värdigheter inom kyrkan, med åtföljande makt och
rikedomar. Med förakt afvisade de dessa förslag, hvarpå
Domcapitlet förklarade dem bannlyste.
Vid samma tid anlände till Stockholm Melchior Ring
och Knippert Dölling, två olärde handtverkare, tillhörande
de s. k. Vederdöparne, en svärmisk sekt, som uppstått i
Tyskland och som kallades så, emedan de omdöpte alla,
som slöto sig till dem. Om deras framfart i Stockholm låne
vi Fryxells ord: "I hörjan höllo de sig stilla; men, då
konungen rest ned till Malmö, uppträdde de oförfäradt och
ofta med våld uti predikstolarna, och begynte att utfara på
det ifrigaste både emot de påfviska och bela deras
gudstjenst med sång, beläten och kyrkoprydnader. De föregåfvo
sig vara drifne af den Helige Anda, väsnades och skreko,
och lyckades så slutligen att uppröra det sämre folket. Nu
uppstod ett ohyggligt oväsende. Skomakare, garfvare och
andra, ofta de okunnigaste och lastfullasle personer,
inbillade sig, eller ville inbilla andra, att äfven de voro drifne
af den Heliga Anda. Dessa nya apostlar trädde upp i
kyrkorna, men icke kunde man igenkänna christna apostlar på
den vrede, den häftighet, hvarmed de predikade. Pöbeln,
uppviglad af deras tal, rasade våldsamt fram uti kyrkorna
och klostren. Alla beläten och kyrkoprydnader nedrefvos
och släpades föraktligt omkring på de smutsiga gatorna.
Olaus och hans medhjelpare skyndade ut och sökte stilla
o-väsendet; men det upprörda stormande folket lyssnade ej
till deras röst. De förståndigare betraktade detta oväsende
med afsky, och började frukta för den frihet uti trossaker,
som inkommit i landet. Många sluge prelater betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
