Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Olaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petri, Olaus.
109
med hemlig tillfredsställelse de vildsinta upptågen; de
hoppades deruti få en förevändning, att göra slut på hela
reformationen. Men de fromma enfaldiga katolikerna sågo
med tårar riksens patroner och helgon släpas uti smutseu.
Det grämde dem djupt att se uti sådan förnedring Sankt
Erik konung och den heliga Brigitta, för hvilka de från sin
barndom så ofta uti fast tro oeh innerligt hopp framburit
sina böner och tacksägelser. Mest härmades de bönder,
som voro inne i staden. De skyndade med afsky ut ur
Stockholm, likasom från ett förderfvadt Gomorra,
beskrifvande för de. öfriga bönderna den förbistring och styggelse,
hvartill de varit vittne; och allt skyllde de i sin okunnighet
på Luthers lara. En allmän förtrytelse och till och med
oroligheter förspordes i hela Upland; bönderna hotade att göra
uppror, draga till Stockholm och rensa staden och riket
från alla Lutheraner och kättare. Så stodo sakerna, då
konung Gustaf återkom från Malmö till hufvudstaden. Straxt
kallade han upp till sig Olaus Petri och dess medhjelpare;
de fingo uppbära många och svåra förebråelser för
deras flathet och eftergifvenhet mot svärinrarnc. Sedan
uppkallades Melchior Rink och Knippert Dölling; och vankades
för dem ännu värre ord. Slutet blef, att de kastades i
fängelse, och sedan med första skepp fördes ur riket med den
helsning från konung Gustaf, att det skulle kosta deras hals,
derest de vågade ännu en gång sätta sin fot på Sveriges
rikes jord." Desse begge svärmares slutliga öde blef, att de
inspärrades i jernburar, som upphissades på Domkyrkotornet
i Munster.
Jultiden samma år, begaf Konungen sig till Up-
sala med Olaus. Han begärde, att få höra alla skäl för och
emot den nya läran, och anhöll att fäderne ville anställa
samspråk härom med Olaus. Gapillet utvalde sin
munvigaste ledamot, den lärde Peder Gallé, till sin kämpe och
e-mellan honom och Mäster Olof börjades en häftig strid.
Gallé åberopade kyrkofäderna, Olaus den bel. Skrift.
Ingendera ville gifva vika och disputen blef allt häftigare och
högljuddare. Konungen befallde dem då att tiga och att
skriftligen uppsätta de förnämsta hufvudpunkterna. Dessa
skrifter lät han sedan öfversatta på svenska, trycka och
öfverallt utsprida.
Förbittringen mot Mäster Olof steg än ytterligare, då
han 1Ö25 på söndagen Sexagesima gifte sig, vid hvilket
tillfälle messan första gången sjöngs på svenska språket.
Biskop Brask, som med djupt bekymmer såg huru Romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
