Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius (Nericius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i SO P k t r i, Laurentius.
hand hiskopsstafven, "tvifvelsutan för att sålunda ådagalägga
sin magt att den förläna" (Hans Järta). Vigningsakten
förrättades af biskopen i Vesterås, Petrus Magni *), hvilken
sjelf var vigd i Rom. I följd af denna omständighet
erkänna Katholikerna hos Svenska kyrkan "suecessio apostolica
et canonica" **). Konungen lemnade den nye Erkebiskopen,
för säkerhet och anseende skull, cn lifvakt af femtio man.
Erkebiskopens omsorg egnades tidigt åt
bibelöfversättningen. "Reformationen utgick från den Heliga Skrift, och
gaf den först åt folket; ehuru bibelöfversättningar på
landets språk ännu under Katholicismen funnos", yttrar
Geijer ***). Dessa voro dock alltför fragmentariska och i långt
inskränktare scala, än man vanligtvis antager †). De voro
*) Ej "Petrus Magnus", såsom lian kallas i Vitt. Hist. o. Ant.
Akad. Handl. XVI. 121. Han var af en helt annan slägt, äu Olaus
Och Johannes Magnus.
**) Jfr biographien öfver Petrus Magni uti detta Lexicon.
***) Litteraturbladet för år 1838 sid. 49.
†) Jfr Reuterdahls Inledning till Theologien sid. 226. Studier,
Kritiker och Notiser för 1842 N:o 39. Emellertid visar Wieselgren,
att katholska presterskapet haft mycken omtanka om folkets bildning
och att bibelns innehåll ingalunda varit obekant, ehuru man, före
tryckkonstens kännedom, ej lätt kunde sprida den, och hade mera
skäl då, än nu, att frukta den blifva ett vådligt vapen i fanatiska [-"ny-]äsares"-] {+"ny-
]äsares"+} händer, sådana, som inför vira ögon i denna dag bränna —
Luthers skrifter. Då våra snäfra perikoper (bland hvilka icke ens
den djupa allegorien om den förlorade souen, hvari hela nådens
ordning framställes, förekommer) utgöra smrt sagdt det enda ur
bibeln, som från prcdikstolarne göres till underlag för ett oftast
abs-tract synthetiskt föredrag, så unnade "papisterne" församlingen långt
mera af Guds ord, emedan de för offentlig andakt bestämt allt det
historiska i Nya Test., fördeladt i vissa "lester" (leetier eller
läsningar). Jfr Sveriges Sköna Litt. I. 79 ff. Om folkundervisningen
yttras de mest protestantiska tankar i predikningarna (s. 86), äfvenså
om Hera lärostycken. Presterne förstodo merändels tidens
universal-språk, latinet. Skolgossar funnos, som kunde bibeln utantill.
Evangelierna upplästes på Svenska (s. 93 ff.). I landkyrkor hölls
gudstjenst blott en gång i veckan. Predikningar tyckas verkligen haffa
blifvit hållna. Ottesåiigen kallades "Froprædikan." Äfven Munkarne
synas hafva predikat så väl uti som utom sina kloster (s. 100 lf.).
En förteckning på postillor från medeltiden finnes qvar (s. 106),
och den tidens berömdare predikstolstalare tilläto sig ej allenast de
lilligaste rörelser, utan ock inblandandet af andliga sagor för att
väcka och underhålla åhörarnes uppmärksamhet. Det katholska
Sverige bör således ej dömas efter t. ex. det katholska Spanien,
likasom man ej bör ställa vår adel bredvid den utländska
feodal-aristo-kratien ("feodalistiska åsigter yrkades med mesta consequens" just af
prest- och luagnat-täiiijaren Gustaf Wau, enligt Bergfalk, Skandia
VI. 82, 87, liksom hos honom visat sig "de båda motsatta ytterlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
