Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius (Nericius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piim, Laurentius.
191
magten tillräcklig förmåga att vårda folkets religiositet ocb
sedlighet samt främja odlingen af dess förstånd, gör den
likväl underdånig statens verldsliga styrelse.
Men den gamle Erkebiskopens sista dagar skulle änuu
en gång oroas af nya stridigheter rörande denna
kyrko-ord-liiug. Herbest, Drottningens hofprest, hade sändt till
dåvarande Domprosten, sedan Biskopen i Vesterås, Erasmus
Nicolai, hvilken varit Konungens hofpredikant, en skrift
mot Erkebiskopens kyrko-ordning, i följd hvaraf den
sistnämnde författade, under de sista månaderna af sin lefnad,
och ehuru då dödligt sjuk, trenne afhandlingar till försvar
för de Lutherska lärosatserna. Dessa afhandlingar upplästes
för presterskapet vid ett möte i Stockholm 1575, hvilket
Erkebiskopen ej mägtade sjelf bivista, samt föranledde en
offentlig disputation, uti Konungens öfvervaro, mellan
Her-best ocb Biskop Mart. Olavi, angående den hel. Skrifts
auktoritet och Påfveus välde; hvarvid Konungen ännu visade
sig fast beslutsam att upprätthålla den Evangeliska läran.
(Jfr Baazii Inventarium p. 556; Fant, de molibus liturg.
diss. p. 4).
Dessa stridsskrifter blefvo ej utgifna förr an efter
Erkebiskopens död. Han var redan vid det nämnda mötet så
svag, att han ej kunde gä upp i kyrkan, utan mottog i
biskopshuset det samlade presterskapet. Han afled omsider i
Upsala d. 26 Oct. 1575. Domkyrkan förvarar hans stoft.
Såsom författare var han en af de yppersta i vårt
fädernesland. Han hade ej brödrens talegåfva, men
öfverträffade honom och alla andra på sin tid, när han fattade
pennan. Större delen af hans skrifter, ehuru egentligen
författade med afseende på samtidas behof, äro ännu ganska
läsvärda. För den, som vill känna Svenska församlingens
historia, äro de oumbärliga. Den, som älskar modersmålet
och vill taga kunskap om dess utbildning, kau af Laur. P.
lära mer, än af alla författare i detta århundrade
tillsammantagna. Han förmanade ofta presterskapet att sorgfälligt
vårda sitt modersmål. Så heter det t. ex. i hans
Kyrkoordning: "Så är ock godt, att Prædikarenar vänja sig till
att tala rätta Sveusko, och bruka de ord, som allmänt
kun-nog äro, ty der man fremmande ord bruka vill, såsom
månge göra pläga, förbistrar man de enfalliga, som sig på
sådane ord inlet förstå kunna, och lyktas så der med, att
de fögo förbättring kunna hafva af det som talat varder.
Der till varder ock vårt Svenske mål förkränkt och
förvandlat genom sådana sätt, det icke heller hafver nytto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
