Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius d. y. (Gothus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Petri, Laurentius, d. y.
sequensen af denna åsigt, som hyllas utaf flere af Tysklands
nuvarande berömdaste theologer, yttrar sig i det rigtiga
resultat, att endast i den mån det gudomliga lifvet (hvilket
ju är "den Helga Audes verk", såsom det heter uti den
ofvannämda Ordinantian) inom menniskan lefver och verkar,
kan Skriften och all religionekunskap (hvilken alltid måste
innebära nägot högre än en blott förståndskunskap) fattas
och förklaras. Allt vetenskapligt vetande om den
gudomliga sanningen eger då först för menniskan sanning och
lif, när hennes inre blifvit genomträngdt af det gudomliga,
när detta omedelbart i hennes själ uppenbarar sig. Så äro,
i följd af denna grundsats, t. ex. Tholucks arbeten särdeles
rikhaltiga på citater från kyrkofäderna, emedan han anser
dem, hvilka äro religiositetens förnämsta representanter,
äfven vara de, som i sitt inres erfarenhet bäst uppfattat
Skriften uti dess högsta religiösa betydelse. Det inkast, som
blifvit framställdt mot Tholuck särdeles af den philologiska
skolans koryfeer, att de bibliska commentarierne på detta
sätt skulle förvandlas till homilier och catener ur
kyrkofäderna, härleder sig derföre från missförstånd af denna
grund-åsigt. Exegetiken måste erkänna det religiöst-moraliska
medvetandets förvandtskap med det gudomliga, samt använda
denna princip vid Skriftens tolkning. Den finnes bestämdt
uttalad af Paulus (Ap.G. 17: 26—28; Rom. 1: 18 ff.; 2: 14
o. s. v.) och af Johannes (1:4 ff.; 5:21; 4:24; 6: 45; jfr
Matlh. 6: 22; Luc. 11:54 o. s. v.), hvilka skola mer eller
mindre missförstås, om ej detla antages. För exegetiken är
likaledes af vigt att ej dialektiskt söndra de begrepp,
hvilka både enligt en sann psychologi och det bibliska
språkbruket äro på det närmaste förenade, ja identiska, deruti
att de utgå från samma grundkälla och växelvis äro vilkor
för hvarandra. Detta gäller isynnerhet vid tolkningen af de
ord och ställen, som ega på en gång en theorctisk och
praktisk betydelse. Med hänseende härtill yttrar Tholuck:
"Frälsarens så väl som hans apostlars lara är, att kärleken grun>
dar sig på tron, och åter tron på kärleken, så vida båda
endast äro särskilda yttringar af det enda, gudomliga lifvet,
hvilket hos menniskan uppkommer genom Guds andas
meddelande."
I den män man genom säkrare fastställande af
Skrift-tolkningsgrunderna och deras rigligare tillämpning i
ofvan-antydda anda kan djupare uppfatta Skriftens mening och
fullständigare utveckla dess lärobegrepp, kan ock
Protestantismens system ännu vidar* utbildas. Schartau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
