Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius d. y. (Gothus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pktki, Laurentius, cl. y.
201
drars samtycke och förmyndares lof. Sådana kloster äro
rätlcliga skolor, och vore i riket en ära att man ju
åtminstone hade ett med årligt underhåll uti hvart biskopsstift."
Sedan den ifrågavarande Ordinantian var af de
förnämligare bland presterskapet undertecknad, blef sättet för den
nye Erkebiskopens invigning ett nytt stridsämnc. Johan,
hvilken (såsom Geijer yttrar sig) "älskade hierarchisk ståt
såsom all annan", var cj belåten med cereinonielet uti 1571
års Kyrko-Ordning, enligt hvilket, när Itiskop ordinerades,
både ban och ordinator skulle endast bära "röklijn och
cbor-kappa." Förhöjd slåt hade blifvit föreskrifven redan uti den
nya Ordinantian och nu fordrade Konungen äfven tillägg af
smörjclsen *). Erkebiskopen gjorde sjelf skriftliga
föreställningar häremot. Detta visar, att han icke, såsom vanligen
uppgifves, var ett blindt verktyg i Konungens hand. Längre
fram ogillade ban öppet vissa "missbruk af den andliga
magien" och "äskade att fä sjelfständigt förfara i alla
andliga saker, eller nedlägga sitt embete; men det
motstånd, han nu gjorde, hade ingen annan påföljd, än att
Konungen till straff indrog hans inkomster" **). Man har icke
hört, alt hans oinskränkt prisade företrädare — lika
ensidigt upphöjd, som efterträdaren vanligen oinskränkt
för-dömes ***) — försökt en sådan kraftyttring, då man
begärde hans medverkan och auctoritet för hans lagkrönte
Konungs, Erik XIV:s — mord. (Jfr föreg, biogr.).
#) Måhända ville ban genom concession i dessa adiaphora bidraga
till katholikernes eftergifter i väsendtliga» frågor ocb sålunda
befordra biläggandet af religiousstridigheterna.
Jfr Riibs, III. 36i; Spegels bevis, börande till Svenska
Kyrkohistorier., sid. 114. Att Erkebiskopen i början hade mera
förtroende för Johan och villigare lämpade sig efter hans åsigter, kan
förklaras deraf att Konungen i kyrkligt afseende, såsom sjelfveBiihs
erkänner (III. 549, 5150), "vidtog flera lofvärda författningar"
och att man såg folket nu sluta sig till den Lutherska läran "med
likaså mycken fanatism, sam dess fäder förut kämpat mot
densamma."
***) Ett sådant förhållande bör väl rätteligen tillskrifvas den
Lutherska "fanatismen", hvarom Riihs talar. Få hafva dömt så sundt
om katholicismens och Lutheranismens ömsesidiga ställning som
Hammarin (i Carlstads Stifts Herdaminne): "Den katholska tiden är
visserligen icke att prisa; men vid öfvergången från den till
Luthera-nismen ansågs som en skyldighet att oin den säga mera ondt,
in den kanske förtjente, och detta har bibehållit sig till
våra tider. Det fanns visserligen, då som nu, många i andeliga
ståndet, som ej bort tillhöra det; men, för att vara rättvis, måste
man ock erkänna, det flere bland katholska presterskapet egde den
ädlaste charakter."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
