Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius d. y. (Gothus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
P s t it i, Laurentius, d. j.
Messa och Handbok på Svenska hade redan blifvit
utgifna af Olaus Petri och sedan flera gånger omtryckta. De
kommo småningom i bruk. Dock var det ännu icke
förbudet att hilla messan pà latin. Tvärtom befallde K. Gustaf
att den skulle bibehållas, der dess afläggande väckte
förargelse , innan menigheten blifvit tillräckligt upplyst.
Kyrko-Ordningen af år 1571 tillåter ännu latinska psalmer och
böner. Den bekanta Liturgien af 1376 är på begge
språken, tryckta bredvid hvarandra. (Jnder Erkebiskopens namn*)
sattes framför verket ett recommenderande företal, hvari han
utgifver det för sitt arbete och rättfärdigar detsamma, samt
slutar med en förmaning till alla fromma, "att nu trösta
och glädja sig deröfver, att vi Svenskar på detta sätt under
en så stor förvirring i religionssaker och på en tid, då så
stora villfarelser äro herrskande, så mycket som möjligt
ställa oss i likhet med den gamla rättroende och
allmänneliga Guds kyrka." I brädden och nederst på sidorna finnes
en mängd till förklaring tjenande anmärkningar, späckade
med åberopanden af kyrkofäderna. Denna liturgi närmar
sig visserligen den nya katholska, genom Tridentinska
mötet förbättrade, och år 1563 tryckta, missalen; men man
hade dervid icke förbisett inrättningen af den protestantiska
gudstjensten samt för predikans skull delat messan i tvenne
hälfter.
För att gifva ett ytterligare bevis på tidens anda och
de förhållanden, med hvilka L. Petri hade att kämpa, må
vi anföra några utdrag af ett, kort efter hans död, af
Konungen utfärdadt bref till det Småländska presterskapet.
Konungen beklagar sig deri öfver de beskyllningar och
lögner, som någre prester utspridt så väl emot honom, som
mot Erkebiskopen. De hade sagt, att Konungen "gillade en
djefvulsk lara och en forgiflig papistisk", men det skulle de
aldrig kunna bevisa; de hade yttrat, att "de ingalunda ville
lyda någon sådan Konung och gåfvo före, att den, som
öfverfölle Konungen och dödade honom, skulle det väl hafva
gjort förgäfves (utan skuld) och ej blifva derför straffad."
Icke, såsom de påstått, "hölle han med Påfven i Rom och
gillade allt hvad denne föregåfve med sine aflatsbref,
vigvatten, förbjöde presterne äktenskapet, hade de helige till
patrouer och medlare m. in."; Konungen "hade läst sin bok
så vä], som de, och än bättre, samt tackade Gud det han
*) Theiner (Scliweden unil seine Stellang zum lieiligen Stuhl, I.
4ISj uppgifver likväl Fechten sisom den verklige författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
