- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 11. Paikull-Quensel /
204

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius d. y. (Gothus)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Petm, Laurentius, d. j.

ord." Derefter försvaras liturgien. Att presterne, förr än
de utdelade sacramenlet, skulle två sina händer, vore
förordnadt, icke för att göra sacramcntet heligare, utan
emedan hvar och en hörde "dermed umgå renligen och
vyrdeli-gen"; ty, "om någon prest ville bjuda mig saCramentet och
han hade icke rena händer, och eljest om jag vorde varse
att någon prest vore så oförståndig och en sådan svinardus,
skulle han icke allena icke blifva liden af mig, utan också
med största onåde afsatt." Konungen vore icke någon
afgudadyrkare; han dyrkade icke och åkallade ej de heliga;
men han ärade dem. Rökelsen i kyrkorna skedde ej för att
dermed verka någon helighet, ulan att der förtaga ond lukt
och sjukdoms smittor; "men de svinardi höllo deras kyrkor
såsom fähus eller svinesti jör." Icke hade de rätt, som
sade, att den ej vore någon "Guds församling, som ej vore
under påfvens lydno i Rom"; men icke heller de, som
på-stodo, att allt, som den Romerska kyrkan hade, borde
förkastas, ty då skulle ock "förkastas Fader Vår, Troon och
den hel. Biblien." Men så vidt vore det kommit, alt icke
allenast mycket annat godt blifvit förkastadt ur bruk, utan
äfven tio Guds bud. "Månge och snarast sagdt meste
delen af presterne låto sitt legofolk arbeta om helgdagarne
och höllo det icke för synd." Fördömliga, frän girighet
utgångna, voro de påfligas fordringar af goda gerningar,
men lika fördömlig ock den lära, som här i riket drefves
af prester, hvilke "talade föraktligen om goda gerningar",
beropade sig på tron, "som dock alldeles i dem död vore
och platt ingen", förde ett ogudaktigt lefverne och "med
denne djefvulske läran förförde många ifrå salighetens väg
till fördömelsen." De mena, "att det är nog hafva en
historisk tro, och att de derigenom blifva salige, fast de
aldrig göra någon god gerning." Konungen hade utgifvit en
bok af G. Cassander, icke i akt och mening, att han
gillade allt deruti, utan, såsom Cassander hade för afsigt att
"komma den Romerska kyrkans lära med Lulheri läro till
förlikning", ville ock Konungen "derigenom komma våra
församlingar till enighet." Hvad denne man skrifvit om goda
gerningar, ville Honungen att presterskapet skulle lära och

liögst itla belåten med Angermanni sätt att utöfva kyrkorfifsten. Han
liade uppfört sig som en skarprättare, sade lian, ej som en
erkebiskop, ocli väckte en stor oro bland allmogen, hvilken ansåg den
missväxt och förskräckliga hungersnöd, som nu i tvenne år följde,
för ett Gud» straff öfver Angermanni s. k. Reformation. Jfr Geijer,
Hist. II. 259, 245, 529; Litteraturbladet för 1858 sid. 55.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/11/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free