Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petri, Laurentius d. y. (Gothus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P k t h i, Laurentius, d. y.
205
hade ock studerat och lärt hvad hans själs salighet
anlan-gade och hvad han skulle tro och hålla sig vid", och;
tillägger han, "säger jag eder, det jag hvarken hafver eller
gillar, icke heller hafve vill eller gille någon djefvulsk
lärdom, eller ock att jag gillar någon svärmesk ande, vare sig
anten i den Romerske kyrkie, eller eljest annorstädes
såsom i Tyskland. Jag passar icke uppå och icke heller
låter mig vårda om något det, som Påfven i Rom påbjuder
efter sin vilja och påfund, icke heller hvad patriarchen i
Constantinopel eller Alexandrien hafver för en tro; och
mycket mindre hvad en hondeprest på bygden anten gillar eller
ogillar *), utan jag håller mig vid sanningen och vid Guds
*) Konungen Lade stora skäl att taga denna ton mot sina anta-
Sonister. Det är den kunnigares rättmätiga sjelfkänsla mot råheten,
ohan kunde kallas lärd. Han talade Tyska, Engelska, Italienska,
Polska, förstod Fransyska, var ej okunnig i Grekiskan, och i
Latinet så öfvad, att han ofta oberedd höll långa latinska orationer till
utländska sändebud. Deremot befunno sig presterskapet och kyrkan,
vid Johans uppstigande på thronen, i det största förfall. I de med
presterskapet IS69 och iiS74 afhandlade artiklar klagas, att
okunnige djeknar kallas t") prestembetet; att dråpare, drinkare och
horkarlar ostraffade utöfva det; att månge prester försumma sin tjenst
för handel och verldslig näring; att de ej tänka på predikan förr än
de komma i kyrkan och då läsa upp ur postillan hvad som
förekommer, om det ock ej passar till dagens evangelium; att de i söndriga,
orena kläder gå för altaret och utdela nattvarden med smutsiga
händer. Många kyrkor voro förfallna och förstörda. Kyrksilfret var så
försvunnet, att lerkäril nyttjades vid sacramentets utdelande, oaktadt
presterne (klagar Konungen 1577) hemma i husen hade silfbägare.
Konungen använde stora summor till nybyggnad ocli förbättring af
kyrkor, till anskaffande af anständig kyrkoskrud och käril m. m.
Han brukade nykläda trasiga prester, som ställde sig i hans väg.
Öfver presters okunnighet och sedeslöshet klagas öfverljudt.
Mandråpare omtalas, som druckit sina fienders blod; sådant intygades
om en prest, beryktad för flera mord och andra rysliga
missgerningar; och ehuru den nye, i allt öfrigt så vettlöst våldsamme, fanatiskt
antikatholske, erkebiskop Angermannus sjelf ransakade målet, blef
dock denne spetsbof* dorn ganska mild, "emedan1’, heter det, "han
var oense med oss i läran och nu lofvade att blifva ense med oss."
Är ej detta "jesuitism", hvar finnes den då? Kyrkoherden Erik i
]badelunda, sedan han anklagat den gamle biskop Bellinus i Vesterås
för stämplingar med papisterne, och ißOC blifvit den afsattes
efterträdare, halshöggs kort derefter i samma stad för — dubbelt hor.
Scheppeius, som täflade med Angermannus i fanatism mot liturgien,
började slutligen äfven rabulisticera i politiken och måste afsättas af
Carl. Angermannus tog honom i beskydd. Carl skref då (1397) till
denne: "Vi vele förvara den rättighet, vår salige fader förvärfvat,
att Öfverheten må förbjuda en prestman för skäliga orsakers skull
erabetets utöfning; och vele vi eljest så gerna stå under påfven, som
Under erkebiskopen och CapitJet i Upsala." Sjelfve Carl var oek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
