- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 11. Paikull-Quensel /
228

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Piper, Carl Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

P i v k k , Carl Carlsson.

Gouremeur, att återvända till sin rådsplats, kände att
"sportler" vankade på Pipers plats. Grefvinnan S. J. De la
Gardie hade med sina svaga krafter sjelf levererat en
supplik i Pipers händer, men fått surt svar. En annan gång
sände General-Gouverneuren Grefve A. J. De la Gardie från
Estland (1604 24 Maj) löO t:r hafre, deraf till sin hustru
50 och 100 ål CancelliRåd. Piper "for man måste hålla
honom till vän, man behöfver honom alltid." Hafren kostade
15 dal. t:an *). Och Grefven var nu ytterst fattig och
saknade ofta det nödvändiga. Hafren var dock förgäten 1605.
De fattiga makarne De la Gardie sökte så vidt möjligt var,
att framdraga de fattiga fränder, Grefvens systerson Måns
Stenbock (sedan Fältmarskalk) och Grefvinnans kusin Arvid
Horn (sedan Cancelli-president). Grefven hade sistnämde år
fått Gr. N. Bjelkes löfte, alt A. Horn skulle bli
Öfverste-Lieutenant, om Konungen bifölle; men som dertill
"fordrades, att man gjorde Piper handen tung" och Grefven nu ej
mäktade detta, blef befordran om intet. Detta uttryck lär
varit ett ordspråk. Grefve De la Gardies egen son skref till
sin fru moder under ett dylikt förhållande: "Jag ville önska
att jag kunde göra Piper banden tung och felas intet annat,
än att min nådiga mamma det genom sin credit intrigerar,
på hvilket jag alisintct tviflar." (De la Gard. Arch. XIII. 120).
Nu lär Grefvinnan gripit sig an, fast hon "måste alllid gå
i samma klädning, helge- och hvardag" och länge bötat sin
natt-tröja, helst mannen ej kunde ge henne en ny.

Piper tog dock ej blolt, ban gaf ock, väl vetande att
"med gåfvor och gengåfvor befästes vänskapen." Kon. Carl
XI antecknade i sin almanacka d. 10 Nov. 1606: . . .
"förärade Stats-Sekreteraren Carel Piper till K. Maj-.t en stor
sköldpadda, som var kåmmen medh kjöpmans Sepet Tre
Prinsar ifrån Alimalta. Sjölp. är lång ... och bredh **).". .
Det berättas af Berch, att K. Carl XI på sin sotsäng
ångrade, att ban ej skyndsammare gjort Pipers lycka, men
förklarade sin önskan, att Enkedrottningen och hans son
skulle verkställa hvad han icke hunnit. Han måste ock gifva
Konungen handen på, atl blott för Enkedrottningen och
Konungens efterträdare uppenbara hvad Piper kände att han
hade haft i sinnet rörande anställning af en och annan
embetsmän. Så lat Konungen hjelpa sig upp i sängen och
omfamnade P., tryckande honom mellan sina armar, som en
vän och like, mer än som en undersåte och tjenare.

*) De la Gard. Arch. XIV. 13. **) Anf. »t. XVII. Bihang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/11/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free