Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Piper, Carl Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
pii> kr, Carl Carlsson.
1712 i Moskan bragt detta för Grefven i biktstolen, men
att Grefven svarat, att det vore dikt. Så mycket tillstod
ban dock, att Hertigen hade gifvit Grefvinnan P. en
diamantring vard 2000 Rdr. Berch yttrar: Isynnerhet har P.
bedyrat, att han icke fått några engelska mutor, äfvensom
alt Franska Ambassad. Besenvals insinuationer varit
fruktlösa. Om man ock ej får af detta allt sluta, att Gr. P. ej
så gerna lät Konungar och Hertigar "göra sig handen tung",
som faltiga officerare, så ser man dock, att sqvallret ej
visste någonting säkert *).
Om också Piper ej står ren från skuggan att ha låtit
begåfva sig med utländningens guld, så följer deraf ej, att
han handlat mot sin öfvertygelse **). Han skref vanligtvis
de. råd, som Svenska intresset fordrade, och som skulle
läsas och erkännas såsom patriotiska af hans landsmän; men
han salt dock qvar som Konungens sängkammarråd, oaktadt
hans råd i de vigtigaste målen nästan aldrig — enligt hans
$) Bruzelius yttrar sig i Sveriges historia för Ungdom sid. 497:
"Så stodo sakerna (1706) med Ryssland, då fred slöts med K.
August. Frankrike sökte genom sitt sändebud (Berseval) medla fred
mellan Sverige och Ryssland, på Czarens begäran. lUen Engelska
Ministern ( Marlborough ) hade skänkt Grefvinnan Piper en ring af
2000 Rdr värde, derigenom vunnit Piper på sin sida och hindrade
således Konungen från all gemenskap med Frankrike." Lundblad
uttrycker sig i Carl XII:s historia: "Ryktet spridde säg, att
Englands guld verkat på Grefve Pipers sinnelag; men detta är lika
o-grundadt som mycket annat till nackdel för hans namn.. Grefvinnan
P. erhöll ett diamantsmycke af 2000 Rdr värde, en present, hvars
emottagande endast illviljan kunde misstyda." Men en slik "illvilja"
torde så länge svensk ärlighet finns till, komma att som en
historiens rättfärdighet följa alla Ministrar, som taga utländska gåfvor
för sina politiska tillgöranden. Ty äran har dervid blott ett svar,
hedningens, som yttrade: antingen är det du önskar fördelaktigt för
mitt fädernesland eller ej. I förra fallet behöfs ej din gåfva; i
sednare fallet har ej din herre nog guld. Att låta utländiiingen löna
sig för fosterländska steg, ser åtminstone misstänkligt ut. Och man
bör som christen undfly ej blott hvad ondt är, utan ock hvad ondt
synes. 2000 Rdr voro då en betydligare summa än nu. Det var ju
lTVdel af hvad man sedan begärde för Piper sjelf och som fanns för
högt för hans lösen.
**) I Riischings M.igazin VIII. s. 478 står, att K. Carl medgaf
P. att mottaga de Engelska 100,000 pund Sterl. En Ryttmästare
uppgifves som sagesman. Lagerbring yttrar: "Om så är, kunde väl
Grefve P. aldrig lättare förvärfva en så ansenlig summa; ty man kan
vaia förvissad, att Konungen aldrig var sinnad att blanda sig i detta
kriget." (Spanska Successions). Lagerbring anser saken "ganska
o-viss." Till det ovissa torde ock få räknas, hvarföre de gissade
gif-vorna skulle egentligen gifvits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
