Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Platen, Baltzar Bogislaus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 Platen, Baltzar Bogislaus von.
enkelt och otvunget. Hans språk, ledigt, flytande, närmade
sig stundom det hvardagliga, var ej alltid rensadt från
Tyska egenheter, men desto mera från rhetoriska bilder och
poetiska utflygter. Historiska citationer, från äldre och
nyare tider, voro hans tals enda prydnader, och lågo då
nära till hands för bans aldrig afbrutna tankegång.
Korteligen, och för att hit öfverflytta en i Tidningen
Fäderneslandet redan begagnad skildring af Grefve Plåtens förmågas
beskaffenhet:
Det var skälen och själen; kraften i begge, begges
sammansmältning. De förra, utan den sednare, den sednare
utan de förra, hade varit långt ifrån detsamma, skulle på
långt när ej gjort det intryck, ej så genomgripit åhörarnes
bela nerfsystem. Det själfulla föredraget gaf skälen dubbel
styrka, verkade med fördubblad styrka på de närvarande.
Det låter ej beskrifva sig. Man måste hafva hört och sett
honom; hört och sett, huru ban började, utan minsta spår
till passion; huru, i mån som tankarne utvecklade sig,
skälen hopade sig, själens eld mer och mer uppflammade i låga,
lågan mer och mer grep omkring sig, och slutligen, lik en
Tolkan som brinner, slog med bestörtning och beundran
allas sinnen." — Vi tillägga ur en annan charakteristik *)
följande drag: "Tidiga motgångar jemte oafbrutet vistande
till sjös, just under den tid då ynglingens yttre skick bildas
för umgänget, hade hos honom alstrat ett slags
tillbakahållande sträf het, som mången fanu stötande, mången ansåg som
bevis pä ett hårdt hjerta och tungt sinnelag. Hans inre var
dock motsatsen. Man skulle se honom i det enskilta lifvet,
se bans ömhet mot maka och barn, erfara hans öppna,
förtroliga, deltagande siune mot vänner, huru varm ban var
för allt som var sannt och ädelt, med hvilken mildhet ban
öfversåg med deras misstag, bos hvilka redbarhet och
förtjenst i hans tanka öfverskylde bristerna; — huru den starka
själ, som oböjlig stod emot hotande stormar, liknöjd såg sig
omgifven af smädclsen, oförfärad genomvandrade ett icke
sällan bekymmersfullt lifs motgångar, huru den skakades i
sitt innersta vid förlusten af en älskad son. Han bar dock
äfven denua med ståndaktighet. Minnet, tankestyrkan,
verksamheten minskades ej, men kroppen led och utan den
förträffligaste makas ömhet och vård hade han troligen, i följd
af detta krossande slag, ännu tidigare • bortgått ifrån en
mensklighet den ban hedrat, ett samhälle som ban gagnat."
*) Biographien i Vet. Akad. Hardt. 1829, sid. 292.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
