Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehnskiöld, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R b n * s k ö i. n, Carl Gustaf.
monstralio in circulum. (Lundblads bok vittnar, att ban icke
kännt hufvudkällan för kännedomen om Il:s enskilda
bedrifter och hans personliga charakter.) Svenskarne förlorade
endast 400 man och 1400 blesserade: R. fick en häst under
sig skjuten. Segern förevigades genom en skådepenning, och
segraren, redan förut d. 11 Dec. 170Ö upphöjd till
Riks-Råd, belönte» med fältherre-stafven och Grefve-bref.
R. förlade sina troppar kring Posen, till dess han
förenade sig med Konungen och inbröt i Sachsen. Der gjorde
sig, såsom bekant, svenska arineen goda dagar, plundrade,
indref brandskatter, klädde upp sig och roffade penningar.
Carl XII, aldrig medlidsam, aldrig tänkande på framtiden,
öste ut stora summor till sina generaler och lät sina
troppar må väl. Af delta guldregn, hvaraf Måns Stenbock njöt
40,000 ur Konungens hand, föll intet på R., såsom den
kunnige Berch försäkrar. Bland andra fruar, som nu
besökte sina män, var äfven Grefvinnan Rebnsköld.
All-Ranstadtska freden var afslutad: fruarnas aftåg var
en signal för härens; på höjden af sin segerlycka gick nu Carl
XII att fördjupa sig i Polens vidsträckta slätter, medan
Sveriges egna provinser voro ett rof för Czarens troppar.
Tåget gick immerfort österut: — man visste icke hvart:
knappt Konungen sjelf, som erkände att ban icke hade
"någon viss dessein."
Efter Alt-Ranstadtska freden upphörde hvilan och
öf-vcrflödet: man måste i Polen och Lithauen gå nya mödor
och nya strider till mötes. Men hittills hade hvarje strid
varit en seger: Carls namn strålade vida öfver sjelfva
Marl-boroughs och Eugenes. Vid Holofzin bcfalltes R. att endast
med Drabantcrne och 4 Compagnier Lifdragoncr fördrifva
Ryssarne, 14 Regimenter och 1000 Kossakcr starke ur
deras läger; redan hade fienden börjat vika, innai>o
förstärkning ankom; då Ryssarne förlorade 17 kanoner. A sin sida
hade Konungen stridt som ett lejon: segern afgjordes nästan
utan krut och bly? genom bajonet och handkraft och
personlig tapperhet. Detta var en kamp i Carl XII:s smak:
derföre ansåg ban ock denna såsom kronan bland alla sina
bedrifter: olyckligtvis var det hans sista seger. Ä andra si’
dan förtröt detta nederlag Czar Peter så, utt ban lät enligt
lottning utvälja hvar sjette man bland dem som hade sår i
ryggen och nedskjuta dem.
R. blef sedan Carls kamrat i de följande motgångarna.
Att Konungen tog vägen åt södern, deruti hade R. ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
