Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehnskiöld, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Rehn sköld, Carl Gustaf.
skuld; ban utlät sig under detta tåg till Gyllenkrook *):
’"Hvarken J eller jag eller någon annan kan utgrunda Hans
Maj:ts desseip: medan vi ligga i ro ock sofva, arbetar ban
i sina tankar mer än någon kan tro." Samme Gyllenkrook
lägger R. till last, att ban, sedan beslutet om tåget till
Ukrän var fattadt, röjde en tyst men synbar förnöjelse,
emedan han derigenom segrat öfver Piper. Ofelbarast hade
varit klokast om Carl långt för detta hade velat återvända
till sina egna lidande länders räddning: men då alla vägar
voro Carl ungefär likgillliga, utom den tillbaka, torde
dock tåget till Ukrän kunna lika lätt försvaras, som det
andra förslaget att öfver Smolensk gå på Moskwa. Carl hade ju i
denna Rysslands hufvudstad kunnat lika lätt finna sin
undergång, som hundrade år efter honom Napoleon? Genom
vägen till Ukrän aflägsnade han sig visserligen från sina egna
länder, men hvem kunde förutse de följande motgångarna:
Kossakernes affall från Mazeppa, Lagercronas feghet och
o-skicklighet, förlusten af de Lewenhauptska förråderna
(genom Konungens egen skuld), den starka vintern m. ni.?
Men vi skynda till den svarta punkten i R:s
fällkerre-lif — dagen vid Pultava, der denne förde öfverbefälet. I
hänseende till detaillerna hänvisa vi läsaren till delta
Lexi-cons 8:de Del sid. 10 o. f. Skillringen är uppgjord efter
Adam Ludvig Lewenhaupts anteckningar: de samma jemte
Gyllenkrooks berättelser ligga till grund för alla nyare
häf-daskrifvares framställning af denna drabbning. Så säger t.
ex. Carl XII:s sednaste biograph, Lundblad, Del. II. s. 118:
"R. lycklig segrare vid Frauenstadt, och personligen tapper
ända till öfverdrift, var stolt och inbilsk öfver ett
fältherrevärde, som man i allmänhet icke ville tillerkänna honom.
Rå derjemte och högdragen till charakter och väsende,
trodde han sig icke behöfva andras råd och bekymrade sig föga
om någons välvilja. Hvad han sjelf blindvis gifvit åt bögsta
mak’en, fordrade ban nu af sina underordnade utan all slags
grannlagenhet. Svårtillgänglig för en hvar, som måste
närma sig bonom, var han städse färdig alt tvista och stötte
hvarje förtjenst inom armeen ifrån sig, i synnerhet
Lewenhaupt, hvars eftergifvande sinnelag hindrade honom att göra
sitt vida större värde både som menniska och fältherre
gällande. Det vill svnas, som R. antingen hoppats att. under
skrynkad panna och skum blick dölja fältherrens brister,
eller ock, som han icke unnat någon att dela med sig äran
*) Fant, Haa.ll. t. uppl. i St. Hi.t. III. i. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
