Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehnskiöld, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Rehn sköld, Carl Gustaf.
att L. aldrig sliulle skördat lagrarna vid Narva och
Franen-stadt. Vi öfverlemna domen åt den, som erfaren i krigels
konst, med mera oväld än hittills skett, reviderar
handlingarne, utan att låta fäderneslandets ur denna källa flytande
olyckor verka på sitt omdöme, — som jemför Lewenhaupts
och Gyllenkrooks uppgifter, enligt hvilka R. visar sig
nästan som en galning, med R:s antecedentia, med hans förra
långa segerbana, med den elfte och tolfte Carls honom
visade ynnest ocb deras om honom fälda vitsord. Carl XII
sjelf hyste den öfvertygelsen, att det icke var genom R:s,
utan de öfriga Generalcrnes fel, som denna olycka hände.
Han yttrade neml. till Gyllenkrook: "nog har Fältmarskalken
gjort sin flit, men ingen hjelp har han baft af de andre
Ge-ncralerne: de grepo icke verket rigtigt an." — Må vara att
i denna åsigt uttalar sig något för mycket af personlig
sym-pathi och antipathi: något gäller det ändock, och i alla
fall är orimligt att en man, på hvilken ingen skugga af
förräderi eller feghet någonsin fallit, skulle efter en fyratioärig
af segrar städse följd krigsbana på engång förlorat vettet
och låtit allt gå vind för våg. Han må ha varit förblindad
af den långa medgången: det är möjligt, ja troligt: meu
detta var ju också hans herre längesedan, som oaktadt
motgången fått behålla sin ära, medan omdömet brännmärkt
Fältmarskalken!
Meu vi lemna omsider detta olyckliga slagtfält och följe
R. till Ryssland, ty han blef fången. Czaren visade honom
någon mera mildhet än hans fleste öfrige olyckskamrater.
Sin mesta lid fick han tillbringa i Moskwa, der ban
understödde många behöfvande landsmän med penningar och höll
fritt bord för flere unge officerare (R. var alltså åtminstone
ej mot landsmän så "bård, grym och o-medlidsam" som L.
påstår). Äfven öppnade han för dem en slags pkola,
undervisande dem i allt hvad som hör till krigskonsten. Detta är
allt hvad man berättat om hans nioåriga fångenskap.
När Carl XII återkommit till Sverige, bönföll Grefvinnan
R. om sin mans utlösen: detta kunde dock icke ske förr än
sommaren 1718. Ankommen på hösten till Sverige, reste
Grefven genast till sin Konung, hvilken ban träffade på
Norska gränsen, och hvilken ban sedan aldrig mer återsåg.
Följande år ställdes den grånade fältherrn i spetsen för
Skånska armeen, som skulle mota Danskarna, emedan ban
utgifvit en förbindelse till Czaren, att icke tjena mot Ryssland.
Oaktadt Danska hären var den Svenska betydligt öfverlägneu,
höll han den dock i späkt, och gjorde dessa gäster vistan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
