Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehnskiöld, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reiinsköl», Carl Custaf. Uti
sett Svenska vapnen segra genom Carl Xll:s regel: "våga i
lyckan!’ Ännu Lade denna lycka icke svikit ännu, ehuru
med orält, hyste Svenska soldaten del förakt för Rysslands
Czar, såsom krigare, alt de kallade luinom "Kärr-Pelle",
emedan han förskansade sig bakom moras. En af d9 största
och till sina närmaste följder bland de mest lyckade segrar
hade R. sjelf vunnit genom en förvngcnhct. som skulle
blifvit lika skarpt, klandrad som dagen vid Pullava, i fall
utgången blifvit densamma. Att denna taktik endast var
antagen för alt göra sig angenäm hos sin herre, liksom (hvad
också blifvit honom förehrådt) alt ban i samma afsigt gaf
skadliga råd, deremot vittnar (fen skarpa förebråelse han just
under ifrågavarande slag tilldelade Carl (se anf. st. sid. 14).
Om, hvad ej torde kunna nekas, R. var barsk, så var ban
det alltså också emot sin herre. Medgifvas måste, att genom
R:s högdragna förbehållsamhet under det olyckliga slaget
intet sammanhang fanns emellan befalliafvarne; likaledes, att
segraren vid Frauenslndt, förblindad af sin och sin herres
lycka, gick derhän i förakt af fienden, alt han ville öfvertala
Carl, att kanoner i en slägt ning kunde umbäras*). Oaktadt
denna brist på enighet, oaktadt fiendens öfverlägsenhet och
Czarcns egen närvaro, oaktadt svenska krutels dålighet, var
dock denna förmätenhet nära på vägen alt än en gång
vinna segren öfver försigtighet ens beräkningar. Redan voro
några redouter eröfrade, rednn började Ryssarne på åtskilliga
punkter vika, då en befallning, hvars upphof ingen visste,
om en rörelseförändring spridde sig från högra flygeln till
den venstra, hvaröfver både Lewenhaupt och R. råkade i
stor bestörtning, och som föranlat den sednare att rida till
Kunnngcn, som frånsagt sig befälet men öfverallt var med
der elden var hetast, och fråga om denna ordre utgått från H.
M:t, hvarpå Carl svarade nej, men blef röd i ansigtet; det var
då som R. utbrast: "Ja, så gör Herrn alltid. Jag får inlet
göra som jag vill. Gud gifve Herrn ville låta inig råda."
Hvad hittills vi, såsom R:s biograph, anfört, syftar icke,
att till alla delar rentvätta R. från all skuld, utan endast
att rädda honom från den vanära, alt af egoistiska
beräkningar hafva varit Carls onda Genius, nit genom
vårdslöshet och oskicklighet varit vållande till utgången af ett slag,
som genom sina följder sänkte Sverige i djup vanmakt.
Troligen skulle under Lewenhaupts anförande denna utgång ej
blifvit så förderflig; liksom å andra sidan torde medgifvas,
*) Enligt hvad Berch hflrt af Presid. Cronstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
