Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reuterholm, Gustaf Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftmisnnoLM, Gustaf Adolph. 75
hvaraf uppkom en nästan svärmisk vänskap à Hertigens sida,
•om behöfde en själsvän, sedan hans närmaste ej voro det
och hans maka ej blifvit det för honom. Skjöldebrand skref
i Juli 17R9: "B. var ej utan naturligt (godt) förstånd och
mycken odling, föröfrigt egen, enslig, förbehållsam och
högsint öfver sin hörd på mödernet. Den rättvisa bör man göra
honom, att ban ej var mindre högdragen, då han ingenting
betydde, än då ban sedan beklädde Rikets högsta värdighet.
Han egde kunskaper och var behaglig i umgänget, då han
nedlät sig. En rik inbillningskraft märktes i hans sätt att
tala och till öfverflöd i hans skrifsätt. Han beskyddade
gerna, men kunde förfölja om hans beskydd försmåddes."
Redan nu kunde R. förmå Hertigen att återkalla en redan
expedierad ordres, genom hot att annars resa. "Om någon
annan än R. hade hotat, hade befallningen just derföre stått
fast och den hotande hade genast fått resa. Det är svårt
att utgrunda hvilka egenskaper gifva den ena menniskan
makt öfver den andra. Det är ej alltid förståndets
öfverlägsenhet; oftare en afgjord och fast vilja." ISort derefter
skref Hertigen till och med på vers: "ett afsked emellan 2
vänner", deri Hertigen säger R. som nu skulle anträda sin
resa till Italien, då Hertigen skulle utsegla till sjöbataljer:
Min» att de ljufva band vi knutit,
Af Honom *) endast styrka fått
Och att den sällhet som vi njutit
Ifrån Hans kärleksstråle gått.
Skjöldebrand sjöng dem vid fortepiano, Hertigen biföll och
"R. suckade i en sorglig förtjusning." Det synes som
verkligen något högre än egennyttan eller slumpen förenat
Hertigen och R.
Reuterholm Storvizir, skrifver Grefve Adolph L.
Hamilton i sin teckning af Förmyndareregeringens period 1792—■
97, var en medelålders karl, som genom frimureri, alchymi
och det mest mystiska svärmeri gjort sig känd hos Prins
Carl och misskänd hos allmänheten. Denne, alltid
lättro-gen, hade i Baron R. ej sett annat än en uppeldad
inbillningskraft, förent med en redlig patriotism. Under 1786
och. 1789 års riksdagar hade blifvit uppdraget åt hans
svassande vältalighet att tolka grannlåter från adeln till thronen
och till medständer. Vid den sistnämda riksdagens början
isynnerhet njöt han ett allmänt förtroende **), men till allas
*) Gud.
**) Han var ibland dem som skagpast talade mot Säkerliets-actcn,
utropande under allmänt bifallssorl: Vare den förbannad, hvars sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
