Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Thure Jönsson (Tre Rosor)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thure Jönsson (Tre Rosor). 159
gressen mellan Skandinaviens begge Konungar i Malmö. Då
Hr Thure skulle svara för sig om Gottland, hvarom Hans
Brask honom tillskref i förcnämdc bref om Cronones rätt
till landet, dä blef ban så godt som mållös, ban hostade
och kom intet tal fram. Då svarade först Mäster Laur.
Petri, sedan K. Gustaf sjelf. Det var då den gamle Danska
Riddaren Ilerr And. Bille uppreste sig, påstående alt
Konungarne och de öfrige herrarne som unge män, som ej
kunna tänka eller veta något långt tillbaka, allsintet kände
om Gottlands äldre förhållanden, ja att ingen visste det
rattsligen, mer än Hr Thure Jönsson och talaren sjelf.
Bekant är K. Gustafs svar: en ung kan spörja längre tillbaka,
än en gammal minnas; hvarvid Hr Anders blef svarslös.
Äfven tvistades om Bleking och Viken. Men K. Gustaf
förlorade "pä denne hinderlistige handel" Gottland. Och Hr
Thure förlorade sin Konungs aktning och kärlek. Biskop
Hans i Linköping slöt sig deremot ännu förtroligare intill
honom. Han försäkrade Hr Thure alt Luther aktade
förnedra all adel, thet Gud förbjude; helst bönderne vela
iugen ära. Slundom bröt dock den gamla patriotismen fram.
Ar 1526 kunde Lödesjö befastas, "thå skall vare vällt fulle
råd att up schall skeris emellen Vether och Vaner för
forelönn och köpmansgods schyld, seden blifver Swerige well
vid maglt nesth Guds hielp, så att Öresund och the
Vend-sche städer kunne oss icke trengie." Detta råd föll ej
fruktlöst på papperet, om ock Hr Thure ej verkade derföre.
Erik Benzelius gaf en copia af brefvet till sin svåger Em.
Svedenborg 1716, då ban var hos K. Carl XII; men allt
stadnade då med K. Carls död. Biskopen i Linköping
Bby-zclius (se bärofvan) upplifvade 1747 nämde idé, som var
ibland dem som ej kunde falla.n Biskopen visar interesse
för Hr Thures oäkta son Jakob, Ar 1327 heter det: "låter
icke Jakop glömma tbett ban haffver lärth." I ett annat
omtalas "vor gudzon Jacob lille", som nu tydligen var hos
Biskopen, som kallade "Jacob Tureson" sin
kryddegardz-mestere, kär, som vore han Biskopens egen son. En II.
Ingeborg var då hos Hr Thure, hvilken var Biskopens
fadder ocb hvilken hau beklagade att ej kunna sända de
lofvade ärterna frän Vadstena, sedan barfrosten gjort derpå
skada. Biskopen var vid samma tid mycket glad öfver att
Hr Thure och hans söner nu voro förlikta rörande skifte
och rum för gudstjeust. "Alltid är obekymret bäst." En
gång sände Biskopen till Hr Thure S. Benoldi bok till
tid-förkortning under julen. Hade Hr Thure någon nära sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
