Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen, Gustaf Fredrik von, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosen, Gustaf Fredrik von, d. y. 183
i Pärs härad, omringade man Landshöfdingen på Wanslads"
torp i nämnde härad och höll honom der fången under den
ifrigaste rörelsen hos folket. Man anklagar honom ännu,
att ban ej förut velat tala med folkhopar, som kommit för
att af honom begära, att ban skulle "upphäfva en kungens
förordning." Det var i sådana tider svårt att vid slika
tillfällen rätt lägga orden. Han saknade, det erkände hau sjelf,
talanger för alt beherrska dylika kriser. Länge var ej
heller behof af hans verksamhet åt detta håll. Man hade nyss
upphäft GeneralGouverneurs-posten i Skåne, men fann nu
nödvändigt att upplifva saken, ehuru ej namnet. 1811 d.
22 Juni fick IL Ex. Grefve J. C. Toll inseendet öfver hvad
till polisväsendet hörde i Skåne, jemte det han fortfarande
var GeneralBefälhafvare. Som sådan hade ban d. 17 Juni
gifvit ordres åt Grefve Hampus Mörner att utrycka; i sin
nya ställning befallte han d. 21 Juni att alla då utlysta
landlmarknader skulle inställas och ändock dit ankommande
personer af krigsmakten förskingras. Ifrån den stunden var
ju v. R. ulan all både makt och ansvar. Man ser ock
under dessa så vigliga veckor Landshöfdingstyrelsen i Mslmö
utgöras af 2 unge män utan slörre anseende eller erfarenhut,
merendels Ho|fman och Lieberest. Grefve v. R. synes varit
så angelägen om laga formers iakttagande, att ban ej
emottog något märkbart intryck af Landshöfd. V. af Klintebergs
officiella bref frän Halmstad d. 9 Juli 1811, deri mannen af
den nva regimen "på Kronprinsens befallning" underrättade,
huru ban kurcrat vägrande tollare; han kade nemligen, så
snart någon ej ville draga lotten, skrifvit honom som
för-s t ärk n i ng s k a rl utom lott, hvarigenom, tillägger ban,
intet annat ondt skett, än att man fått några flera först,
karlar och villigare lottagare bland de öfrige. Grefve v. R.
trodde sig ej om en dylik lagsliftningsrätt in casu, fick
derföre och förstod vinken s.iint begärde sitt afsked, ehuru det
först lemnades följande året. Säkert var också Klinieberg
mera vuxen dåvarande tids fordringar och behof.
Grefve v. R. berömmes enhälligt som menniska. Ilan
lärer varit det å hjertats vägnar något ovanligt. Väl bekant
med tonkonstens hemliga uiedel att försätta sina idkare i en
högre stämning, hade han som fortepianospelare vunnit ett
namn i sin ungdom (blef Ledamot af Musikal. Acad. 1785)
och fanns än mera invigd i den konstens mysterier vid den
annalkande ålderdomen. Ehuru vän med Maclean var han ej
vän af hans Deiam, utan tillhörde sina faders fromma tro på
ett utmärkande sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
