Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen, Gustaf Fredrik von, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Rosen, Gtisfaf Fredrik von, <1. y.
prinsen, obekant med alla svenska förhållanden, men
välbekant med en utrikes ställning, der myterier länge hört till
ordningen för dagen, inbillades, att denne omöjlige legat
på ett skepp utanför Skånska kusten, färdig att gä i land
och sälta sig i spetsen för upproret, då det val kommit i
gång. Raroii V. af Klinteberg förordnades till vice
Landshöfding. Grefve v. Rosen öfverlefde ej länge dessa nya
händelser, så oförutsedda, så djupt sårande en oskyldig.
Om hans oskuld har länge ingen tviflut, om också mer
äu en enda i Sverige då gjorde det. Minst tviflade väl den,
som ansågs hafva hopsmidt de hemliga spion-rapporter, som
ingifvit misstankan i en ädel furstes hjerta. Men det var,
sägs det, en f. d. köpman A—g, sedan eo tid Canzlist å
LandsCanzliet,• som i v. Rusens rättfärdighet anade grunden
till någon sin orättfärdighets bestraffning och som läskade sin
heta hämndkänsla genom beoiliga angifvelser, hvilkas
hopsättning visar att snille för upptäckten af "molles aditus" ej
brast. Förgäfves bönfölls, djerfvast af GeneralGouverneuren
Grefve Toll, som också ansågs som brottslig, om
angifvel-sens ställande i den form, att försvar kunde komma i fråga.
Rättvisan mol oskyldiga kräfver, att historiens
uppmärksamhet rigtas åt detta håll, på det att de som lidit orättvist
under sitt lif, åtminstone efter döden niå få den
uppiättel-sen, att deras goda namn försvaras och deras förtjenster
ihågkommas, efterlefvande till både tröst och uppmuntran,
särdeles under liknande pröfningar. Långt ifrån att neka,
alt v. R. saknade anlag för polismästarekall, äro vi tverlom
fullt öfverlygade, att han egentligen var blo|t fullt vuxen
för den verksamhet han valt vid Macleaus sida. .Men då den
ädle Kon. Carl Johan 1833 förklarade sig fujlt öfvertygad,
alt v. R. var fullkomligt oskyldig i det hänseende, fiender
1811 sökle göra honom misstänkt, och Förf. fått
tillförlitlig del af denna förklaring, liksom af en mängd ännu
lefvande mäns instämmande försäkringar, hvilka män då stodo
händelserna närmast, så anser sig Förf. af historiskt samvete
älaggd, att ej lillåla minnet straffa en mindre duglig
polischef på en Landshöfdingsplals genom alt tillåta skuggor för
inindre trohet mot en ny öfverhet, hvilken upphöjts af
folkels röst för folkets väl, ännu längre qvarblilva kring ett i
andra stora hänseeudcn vördnadsvärdt namn. Det bör
härvid anmärkas, att v. R. var, då bondupproret 1811 utbröt,
ute på en emhelsresa, der för hvar dag voro förut bestämda
förrättningar, som ban ej egde uppskjuta. Det gällde
nemligen roteringsverket i Skåne. Då upproret samtidigt utbrast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
