Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen, Axel Pontus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185 Rosen, Axel Pontus, von.
denna känsla för jemnlikhet, sora på hans tid icke fanns i
de högre kretsarne, men gjorde honom lefnaden igenom
om-gäugsam med alla, tryckande för ingen. Utom denna skulle
han ock saknat mänga njutningar för sitt glädjeöppna sinne.
Den unge R. bestämdes för krigsståndet. Om ban,
såsom Erkebiskop af Wingård yttrar, "enligt tidens osed",
såsom barn dertill inskrefs — innan elfva års ålder hade han
redan erhållit trenne befordringar t— fick han ock tidigt
utöfva sitt kall, då han deltog i Finska kriget 1788—90 och
bevistade flera drabbningar.
Tapperhet, insigter, lust för tjensten och skicklighet i
yrket, mod, godt hufvud och ovanlig själsnärvarelse utmärkte
den unge krigaren och skulle sannolikt fört honom långt på
denna bana, om han den fullföljt. lians fält blef sedan
hofvet: och om skarpsinnighet att bedöma alla omständigheter,
takt att skicka sig efter dem, fint veit och intagande
umgängeston äro hofmannens egenskaper, så var ban cn lika
fullkomlig sådan, och ban hade, lika visst som den ryktbare
brödren, Robert, lyst under lefnaden och i cn lång tradition
af lyckliga infall förvarats åt minnet, om ban, såsom denne,
haft hofvet till sin enda bana.
lian flyttade lill Regimentet i Wermland. Bostället
Berg gaf tillfälle till flera landlmannaföretag, och ban
omfattade dem med sin vanliga liflighet. Med landsorten blef
ban inom kort förtrolig, emedan ett gladt och öppet sinne
mötte ett likadant folklynne. Umgänget inom denna
landsort var det förtroliga af en stor slägt, hvars medlemmar
icke allenast samla sig mangrant till högtider, men ock
dcr-emellan kretsa om till hvarandra. Hofmännen och
Gardesofficern tog snart skick efter sin omgifning; men den trefnad
ban njöt, gaf han dubbelt igen, såsom själen i samlingar,
dit nöjet kallade. Likväl hade B. i denna ort icke blifvit
så älskad, om ban ej med en Ålcihiadisk mångförmåga äfven
varit den duglige tjenstemännen, den hyllade k amraten, den
lydde förmannen och den driftige hushällaren. Snart
kallades ban ock till Höfding öfver den provins, hvars
förhållanden ban noga kände och af hvars befolkning ban var allmänt
värderad. Med sina ljusa åsigter i statshushållningen hade
ban troligen betydligt gagnat den näringsrika orten, om hans
förvaltning icke varit så kort och hufvudsakligen ären 1808
och 1809 sysselsatt med än brydsamma åtgärder under
ständiga trupprörelser inom orten, än sorgliga under fältsjukans
förfärliga härjningar. Men den af R. ådagalagda omtanka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
