Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen, Axel Pontus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 Rosen, Axel Pontus, von.
Ed vidsträckt nedet lagsrörelse hade der börjat att sprida
lif samt att ersätta redan använda medel eller lemna vidare
erforderliga, för alt pä den förstörda stadens grus uppföra
en ny ocli skönare, dä den och länet erhöllo i R. en
styresman, hvilken med mannaålderns kraft föreuade de hjertats,
lynnets och förståndets egenskaper, som denna befattning
fordrade. Det dröjde ock icke länge innan han fick tillfälle
att ådagalägga dem.
Så länge Sverige ännu befann sig i fiendtlig! förhållande
till Ryssland. Frankrike och Danmark, fortgick, utan hinder
från dess Regering, transitohandeln i Götheborg förnämligast
med varor, som fördes dit eller derifrån i Engelska skepp.
Men ibland de hårda vilkor för fred med Ryssland, som
genom traktaten i Fredrikshamn 1809 bestämdes, var ett,
hvilket Ryska Regeringen, då ännu undergifven Napoleons
föreskrifter, måste, ehuru mot sill lands interesse, fordra och
den Svenska medgifva, nemligen "Sveriges biträde till
Continental systemet med de jeml.ningar, hvilka närmare skulle
utstakas uti den underhandling, som emellan Sverige,
Frankrike och Danmark komme alt öppnas." Emellertid borde,
genast efter ratifikationernas utvexling, "Svenska hamnarna
tillslutas för StorRriltanniska så krigs- som handelsfartygs
utlöpande," hvarvid dock tillades, att införseln af salt och
colonialvaror, hvilka genom bruket blifvit för Sveriges
innevånare nödvändiga, vore dem förbehållen. Till följe häraf
utfärdades d. 27 Oct. 1809 en Kongl. Förordning, att
Engelska farlyg icke skulle tillåtas inlöpa i Svenska hamnar
efter d. 15 derpåföljande Nov., hvarförinnan befallningen ej
ansågs hinna blifva kungjord allestädes, der den borde
verkställas. Härigenom ernåddes det tidigt åsyftade målet, att
ätmiustone kunna fördröja hamnstängningen, intill d?ss en
ännu oemotståndligare makt, än Napoleons och hans
bundsförvandter, nemligen den Nordiska vinterns, skulle göra,
under några månader, aftalen derom öfverflödiga och sålunda
oskadliga för Sveriges handel, oförargliga för Engelska
Regeringen. Denna hade godkänt den i Sverige timade
Regementsförändringen, insett Sveriges behof af snar fred med
sina grannar, saml äfven väntat att dess omedelbara
handelsförbindelser med England måste, för att erhålla den,
uppoffras. Redan i början af Maj månad 1809 hade alltså
Stats-secreteraren Canning till Svenska sändebudet i London
förklarat, alt Engelska Ministéren icke skulle anse
"hamnstängning eller någon sådan blott aflvungen eftergifvenhet mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
